Stekande åtgång på Filips Filloumi
På ett år har Stekosterian blivit en rullande succé. Efterfrågan på den svenska halloumin är stor. – Det är helt magiskt. Vi har inte haft en ostbit över, säger Filip Larsson.
På ett år har Stekosterian blivit en rullande succé. Efterfrågan på den svenska halloumin är stor. – Det är helt magiskt. Vi har inte haft en ostbit över, säger Filip Larsson.
En liten flaska löpe inköpt på apoteket. Ett svårläst recept, hittat med hjälp av google. Och en sömnlös natt.
Så föddes Sara Runstens och Filip Larssons livsmedelsföretag, Stekosterian.
Men där kunde det också ha slutat.
– Ja, oj! Sent på kvällen upptäckte vi att vi skulle syra med filmjölk och hittade bara ett gammalt utgånget paket, säger Filip.
Ystningen fungerade trots allt och den första egentillverkade halloumin blev till belåtenhet.
– Den blev jättegod! Det var tack vare att den första omgången gick bra som vi fortsatte, säger Filip.
Företagsidén hade kläckts. De skulle ysta sin egen halloumi, en variant av den populära cypriotiska osten och sälja som burgare från en matvagn på festivaler och andra evenemang. Namnet var givet. Filips halloumi blev Filloumi.
Filips pappa, Claes Johansson, är mjölkbonde på Tyskagården i Skånings-Åsaka utanför Skara, så råvaran fanns. Istället för att som på Cypern använda mjölk från får, get och ko, ystas Filloumin på enbart ekologisk komjölk från gårdens holstein- och jerseykor.
– Det är framförallt jerseymjölken som ger smak, färg och krämighet, säger Filip.
Filips och Saras ost är mild i smaken, mindre salt och inte lika gnisslig som originalet.
– Vi vill jobba med kvalitet, hållbar utveckling, lokalproducerat och ekologiskt så långt det går, säger Sara.
Ägare: Filip Larsson och Sara Runsten.
Plats: Tyskagården, Skånings-Åsaka, Skara.
Anställda: Ystmästare Philip Theander, Filip och Sara, samt vänner och familj under säsong.
Omsättning: 300 000 kronor 2017, målsättning för 2018 är 1,5 miljoner kronor.
Produktion: 220 kilo Filloumi i veckan, men målet är 300 kilo per vecka vid årsskifte
Affärsidé: att sälja hantverksmässigt, lokalproducerade Filloumiburgare på evenemang runt om i landet.
En kompis bakar brödet, en av Filips mammor gör ramslöksmajonnäsen och nyligen vågade de ta steget att anställa en ystmästare, Philip Theander.
Mycket arbete och tonvis med entusiasm har på kort tid gett resultat. Företaget registrerades i maj 2017 och under återstoden av fjolåret producerades 400 kilo ost, som blev till 4000 burgare. Försäljningen skedde enbart över disk från den ombyggda husvagnen. Omsättningen landade på 300 000 kronor. Så mycket lön blev det inte, men de såg att det fanns en potential och lärde sig på vilka evenemang burgarna sålde bäst.
Denna sommar ystades 220 kilo ost i veckan och snart räknar de med att kunna producera 300 kilo i veckan. Tidigare hyrde de in sig i ett mejeri, men under vintern har de byggt ett eget, 30 kvadratmeter stort, på Tyskagården. Begagnad utrustning och eget arbete har hållit kostnaderna nere.
Läs mer: Bröder startar nytt mejeri
– Målet var att bygga Sveriges billigaste mejeri, men under arbetets gång har vi också upptäckt hur lätt det är att spräcka en budget, så vi tror att det är Sveriges näst billigaste mejeri, säger Filip.
Slutsumman landade på 270 000 kronor. Investeringen täcks till stor del av de 200 000 kronor i stöd, som företaget beviljats ur Landsbygdsfonden. Sedan mejeriet stod klart jobbar både Filip och Sara heltid i företaget.
Ryktet sprids och förfrågningarna från restauranger och butiker strömmar in. Företagets tajmning är förmodligen perfekt: svenskarna är ett av de folk, utanför Cypern och Grekland som äter mest halloumi. I sommar har dessutom rapporter kommit om att den cypriotiska osten riskerar att ta slut när efterfrågan ökar från fler europeiska länder.
Läs mer: Brist på halloumi hotar
Ungefär hälften av Filloumin säljs som burgare på festivaler och resten går via andra kanaler. Med ökad produktion tänker sig paret Runsten-Larsson att bara en tredjedel ska säljas via matvagnen.
– Och då framförallt i marknadsföringssyfte, säger Sara.
Men de är rädda om sitt varumärke och tycker att det är viktigt i vilka sammanhang deras produkt förekommer.
– Vi har tydliga idéer och visioner. Om en restaurang har importerad kyckling till exempel, då blir det no-no, säger Filip.
De har kapacitet att lagra 1,5 ton, men hittills har det inte behövt utnyttjas i någon större skala. Osten säljer slut i samma takt som den produceras.
– Det roligaste med att driva eget är att man får göra precis vad man vill och kan pröva sina egna planer i praktiken, säger Filip.