Betesskador på tall efter branden i Västmanland

Hjortdjur har orsakat stora betesskador på plantorna som sattes efter branden i Västmanland 2014. Var femte planterad tall har det senaste året fått toppskottet avbetat. Det visar en inventering från Skogsstyrelsen.

Tallplanta betad av älg.
Tallplanta betad av älg. FOTO: SKOGSSTYRELSEN

Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 har det till och med 2017 genomförts åtgärder för att få upp ny skog på drygt tre fjärdedelar av det totalt cirka 4 000 hektar stora området som ska återbeskogas.

"Oroväckande"

Kostnaden beräknas till cirka 40 miljoner kronor. Huvuddelen har planterats med tall.

– Att nästan 20 procent av de inventerade plantorna hade skador är oroväckande. Skadorna begränsar tillväxten, påverkar skogsägarnas ekonomi och kan om de upprepas i värsta fall ta död på plantorna, säger Göran Hagerfors, Skogsstyrelsens projektledare för brandområdet, i ett pressmeddelande.

Fördubblade skador

För att få en bild av hur mycket älg och andra hjortdjur betat i brandområdet har Skogsstyrelsen gjort en inventering av de plantor som sattes i jorden under 2015 och 2016.

De frösådda plantorna ingår inte i skogsstyrelsens inventering eftersom de ännu inte blivit så höga att de är särskilt intressanta som mat för älg och kronhjort.

Området mer attraktivt

Inventeringen visar att nästan 20 procent av tallplantornas toppskott hade betats av hjortdjur. Skadorna har därmed nästan fördubblats jämfört med föregående år. Orsakerna till de höga betesskadorna är enligt Skogsstyrelsen att områdets dragningskraft för hjortdjur som älg, kronhjort och rådjur nu ökar. Dessutom kan den hårda vintern ytterligare ha bidragit till ökningen.

Tallen kan trängas ut

Skogsstyrelsen menar att betesskadorna innebär att tallarna får en nackdel i konkurrensen med annan vegetation, till exempel lövträd, som då riskerar att tränga ut tallen. Dessutom menar de att det finns en relativt stor mängd föda för älg och andra hjortdjur i området, vilket gör att det inte borde vara någon brist på foder.

– Det här visar tydligt att det nu behövs kraftfulla åtgärder. Samarbete och tät dialog mellan främst markägare och jägare är enda vägen framåt. För att få effekt behöver hjortdjursförvaltningen i ett större område än bara brandområdet involveras, säger Matts Rolander, regional viltsamordnare på Skogsstyrelsen.