Träd fram mot en gemensam värdegrund
De många konflikterna i skogsbruket handlar om hur skogen ska brukas, men i botten finns, trots allt, ett gemensamt, passionerat, förhållande till träd, skriver Pär Fornling i ledaren.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I vinterdiset reser sig de mäktiga hybridasparna som marmorpelare mot himlen. Det är väldigt vackert. Ett lika anslående möte med skogen kan vara en försommardag bland björkar och fågelbär i exakta rader. Och det finns många fler tilltalande kombinationer för den som vandrar bland bestånden i de bägge "landskapslaboratorier" som anlagts av SLU i Alnarp. Det är ett samarbete mellan jägmästare och landskapsingenjörer.
Tanken är att använda skoglig kunskap och vanliga trädslag till mer eller mindre parklika miljöer. En fördel är förstås att plantorna bara kostar en bråkdel jämfört med den vanliga importen av exotiska träd.
I parkerna handlar det om att forma en trevlig miljö. I tätorternas utmarker finns betydande arealer att beskoga. Det är allt från meningslösa grönytor till industrimark och vägrenar. Och där bortom finns elljusspår och tätortsnära skogar.
Man kan se det som en mjuk, gränsöverskridande, övergång från stad till skog på mer än ett sätt.
De många konflikterna i skogsbruket handlar om hur skogen ska brukas, men i botten finns, trots allt, ett gemensamt, passionerat, förhållande till träd. Att plantera träd är rimligen ett gränsöverskridande intresse. Det är faktiskt värt en hel del för bilden av skogsbruket om kunskapen kan komma boendemiljöerna till del. Att associeras med att forma ny skog som ger klimatnytta och trevligare miljö är på goda grunder positivt för alla.
Någon egentlig produktion i tätorterna är det förstås inte, men i dess utkanter och i tätortsnära skogar finns mer. Och man kan se det som en pusselbit i något större. Tar vi ytterligare ett kliv ut i landskapet finns någon miljon hektar nedlagd jordbruksmark att beskoga.
Den breda marknadsföringen av skogsnäringen har fokuserat på hur mycket skog vi har. Det borde också handla om hur mycket mer träd vi kan få, till glädje och nytta för alla.
Andra länder har massiva planteringskampanjer, däribland Storbritannien. Målet är att anlägga 30 000 hektar ny skogsmark om året fram till 2050 för att landet då ska vara koldioxidneutralt. Planteringen formas till något av en folkrörelse.
Man kan förstås säga att vi som en ledande skogsnation inte har något att lära, men det vore dumt. En träd- och planteringskampanj är positivt laddad av väldigt många anledningar.