Upptill ägaren hur skogen ska skötas

Det är vackert i skogen nu. Det är det förstås vid varje årstid fast på olika sätt. Det finns alltid något att fästa ögonen på - ett vackert träd, ett fint bestånd eller kanske en kantarell. Och jag vet att det är många med mig som känner just så. Att det alltid finns något att se i skogen som ger hopp om framtiden.

På söndagspromenaden med väninnan tittar hon mest ner i marken. Hela tiden upptäcker hon någon tämligen oansenlig mossa eller svamp och vips åker mobilen fram och den ska fotograferas. Om och om igen. När vi går genom deras skogsskifte så finns det rätt mycket svampar, mossor och ormbunkar. ”Det är klart att vi kanske borde avverka här” säger hon. ”Men jag tycker om att ha det så här.” Och då blir det så. I en naturlig gammal skog finns även döda träd och grenar, där svampar insekter och larver trivs ypperligt. Det blir en rik flora och ett rikt fågelliv som följd.

När vi går vidare in på grannens skogsskiften är det väl gallrat och väl röjt. Varje bestånd är genomgånget och det växer så det knakar. Vilken kolsänka detta måste vara ändå. Växande skog avger syre och binder koldioxid som finns i atmosfären, helt perfekt för miljön. I en välskött skog är tillväxten god och binder kol på en mycket högre nivå än en oskött skog. Här gör man verkligen en insats för klimatet.

Dagen efter pratar jag med en äldre kvinna. Som så många andra i hennes generation har hon skött hus och hem, men även deltagit i gårdens skötsel och drift. Hennes make har deklarerat för inkomsten. Den grundpension som blir resultatet av den uppdelningen ger inte särskilt mycket ekonomiskt svängrum, det är det många som har fått erfara. Nu har hon ändå avverkat och är jätteglad för det. Det blir ett ekonomiskt tillskott, vilket möjliggör att byta spis i köket och kanske också få lite mer livskvalitet.

Det är då det slår mig hur mycket nytta skogen gör för oss. I flera olika former. Vad som är viktigt avgör den enskilda skogsägaren, och det är det som är så fint. Att vi är så olika alla vi som äger skog. Vi tänker olika, tycker olika och värdesätter olika. Och vi kommer att sköta vår skog utefter de preferenser som finns för just oss och ingen annan ska bestämma vad som är viktigt.

En granne berättade att hennes pappa på 1970-talet hade velat spara löv men inte fått då det var viktigt att det skulle röjas bort, med påföljden att fastigheten blev tämligen lövfattig på sikt. Så fel kan det bli om någon bestämmer vad som är bra för oss alla. För om alla vi skogsägare bestämmer på lite olika sätt blir det mångfald både bland skogsägare och i skogen. Lita på oss!

Helena Löthgren, skogsägare, Lindesberg