Vad gör framtidens tidsanda med våra skogar?

Att ta med sig några av barnbarnen på en skogspromenad i vackert väder i maj är en ynnest. Dessa två, fem och tio år gamla, levnadsglada barn ger mig ett viktigt perspektiv på livet som skogsägare. Skogens omloppstider är ju av karaktären en mansålder eller i vissa fall betydligt mer. Det jag funderar på när vi går är hur det kommer att se ut i dessa skogar när mina barnbarn blir gamla? Vad har klimatförändringarna fört med sig, vad har skogspolitiken förändrat och hur har tidsandan satt sina spår? 

Under de dryga fem decennier som jag kan överblicka så har det hänt en hel del i skogarna vi går igenom. Under 1960-, 70- och 80-talen var det ett tydligt fokus på granproduktion. Det planterades gran på varje liten åkerlycka som torparna på 1800-talet med svett och möda hade odlat upp bland de bohuslänska bergen. Den iver det var att skapa produktionsskogar där gran var totalt dominerade är tydlig.

Här tror jag att tidsanda och skogspolitik samspelade. Utan tvekan skapades det skogar med höga virkesförråd med viktig råvara för svensk skogsindustri och som är och har varit till stort gagn för samhället. Men det är klart att den variation i landskapet och ståndortsanpassning som dagens skogsbruk och tidsanda vill ha blev det inte.

När vi vandrar förbi den senaste avverkningen tänker jag på hur vi nu försöker gynna betydligt fler trädslag. Vi har en ambition att det ska bli väsentligt mycket mer tall på de torrare magrare markerna uppefter bergen men också mer löv, framför allt björk i de mer fuktiga områdena. Vi vill också se till så att de viktiga RASE-arterna (rönn, asp, sälg och ek) utvecklas på några ställen. Men kommer vi att klara av det? 

Jag är rädd att ambitionen med mer tall och RASE kommer att vara rejält utmanande på grund av de kraftiga viltstammarna vi har i området. I samband med att vi planterade satte vi upp ett viltdemohägn för att förstå hur stor betning vi har. När jag nu bara några veckor in i andra säsongen efter plantering tittar till hägnet kan jag redan se att betningen i den utanförliggande skogen är betydande. Vad får detta för betydelse för produktion, kvalitet eller för den delen biologisk mångfald? 

När vi tar vårt fika sätter vi oss i en otroligt vacker bokskog. De gamla löven prasslar under fötterna och de nyutslagna är alldeles skirt gröna och ger en känsla av tak över oss. Medan vi fikar och småpratar tänker jag ändå på att det är en ynnest att vara skogsägare med fokus på nästa generation.

Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna