Vi behöver mätbara mål för att bryta förvirringen

Efter en gedigen utredning och ett riksdagsbeslut borde skogspolitiken vara kristallklar. Likväl är vi inte mycket klokare om vart vi är på väg eller vad vi vill. Inget fel på beslutet. Tvärtom. Men det är ett evigt lappverk av brandkårsutryckningar, välvilliga formuleringar och oklara mål.

I tre dimmiga årtionden har politiken förklarats med att den vilar på två jämställda mål, miljö och produktion. Ingen vet riktigt vad det innebär.

Mål och medel blandas ihop, konflikter mellan målen sopas under mattan och ändamålet får helga medlen.

Förvirring och osäkerhet gynnar byråkrati men hämmar entusiasmen och utvecklingen av skogsbruket. För att komma någonstans är det bra att veta vart man är på väg. Det behövs en handfull tydliga och mätbara mål.

1) Produktion

Ett tillväxtmål lär äntligen vara på gång. Av vad som framskymtat är det alldeles för blygsamt. Mycket bättre föryngringar, långt förädlade plantor och en del gödsling gör underverk. Ett första steg är att visa vad som är möjligt. Om det dessutom är önskvärt blir en senare fråga.

2) Biologiskt mångfald

I dag verkar mängden reservat vara målet. Det är galet. Reservat är ett medel för att nå ett luddigt formulerat mål. Målet bör rimligen utgå från arterna. Eftersom det finns 25 000 - 30 000 skogslevande arter är de knepiga att räkna. Kanske kan man fokusera på nyckelarter och kanske räkna mångfald med hjälp av DNA-analyser av mark och vatten.

3) Kulturminnen

Laserscanning och ny teknik visar nästan alla kulturlämningar. Det är rimligt att få in dem på en obligatorisk karta för alla entreprenörer som arbetar i skogen. Antalet skadade fornminnen plågsamt långt över ett rimligt mål.

4) Klimat

Det handlar om två mätbara mål. Dels inbindningen av kol, vilken hänger ihop med tillväxten. Dels de förnybara produkterna.

5) Naturupplevelse, sociala värden

Målet är ganska bortglömt. Då det omnämns är fokus på folk i gröna byxor som smörjer in läderkängorna med fett. Den lilla terränggående eliten. Rimligen borde det handla om att få ut den breda allmänheten i naturen, till fromma för folkhälsan. Det går förstås att mäta i vilket utsträckning gemene man kommer ut i naturen.

Det är en grannlaga uppgift att väga målen mot varandra. Några pekar åt samma håll, andra är motstridiga. Det är lätt att tala om ett och samma miljömål, men mångfald, klimat och sociala värden drar faktiskt åt olika håll.

Det är inte konstigt. Livet är en balans mellan olika intressen, för att hitta rätt underlättar tydlighet. Att blanda bort korten i dagens kökkenmödding är förvirrande.