Man har tvistat om vad som låg bakom det uppsving som Europa fick under 1700-talet och som mynnade ut i den industriella revolutionen, vilket lade grunden till den välfärd vi idag tar för givet.
Karl Marx pekade på arbete och kapital, Schumpeter på entreprenörer som drev fram innovationer och Weber på den protestantiska etiken. Även stigbygeln har anförts. Själv har jag i forskningen pekat på kommunikationskanaler, till exempel farbara vattenleder. Men det fanns något mycket viktigare än dessa faktorer: Magna Charta.
Före Magna Charta kunde statens makthavare göra vad de ville. Det skapade en ohygglig osäkerhet. Få vågade investera i framtidsprojekt, för staten kunde vilken dag som helst kräva in nya skatter eller konfiskera tillgångar. Baronerna och kyrkan började göra motstånd mot detta och tvingade till sist kung Johan att sätta sitt sigill på Magna Charta. Det skedde på Runnymede 1215, alltså för prick 800 år sedan.
Dokumentet innebar att staten inte kunde bruka sin makt godtyckligt. Exempelvis skulle staten inte kunna ta någons egendom eller döma någon utan en schysst rättegång. Inte heller kunde skatter utkrävas eller höjas utan kollektivt samtycke.
Efter Magna Charta frigjordes incitament för entreprenörskap och investeringar. 50 år senare bildades Englands första parlament och sannolikt bidrog Magna Charta till bondeupproret under 1300-talet som ledde till avskaffandet av livegenskapen. Kort sagt, det bidrog till en samhällsordning där parlamentet hade makten.
Hur är då läget idag? Staten tar allt som oftast till expropriationslagen som bland annat innebär att med maktmedel tvinga lantbrukare att sälja åkermark för att staten vill bygga allt från cykelbanor till bostadsområden.
Enligt expropriationslagen ska den drabbade få ut marknadsvärdet för marken. Ekonomer vet att marknadsvärde uppstår i ett fredligt möte mellan köpare och säljare. Hur kan man definiera ett marknadsvärde av något som inte ens är till salu? Nej, staten och dess olika organ gör på eget bevåg godtyckliga värderingar och låter sedan deras slutsats bli tvingande.
Sverige behöver mer entreprenörskap, inte minst inom gröna näringen. Entreprenörskap kräver investeringar och sådana kräver incitament. Så varför urholkar vi dem?
undefined