Arbetsgivaren känner sig hotad av nyckelbiotoper

Sågverket ligger utmed riksväg 66 mellan Malung och Sälen, närmare bestämt i Transtrand två mil norr om Lima. Verksamheten är miljöcertifierad enligt FSC (Forest Stewardship Council) vars stadgar inte tillåter certifierade bolag att köpa virke från registrerade nyckelbiotoper.

”Frågan blir vilken råvara vi ska såga”

Det skapar problem för Fiskarheden, vars timmer till stor del köps i området runt Lima, ett område där allt mer skog klassats som nyckelbiotoper på senare år.

– Ska vi våga satsa och investera måste vi veta att vi får använda skogen i den här regionen. De skogar vi avverkar i dag är gamla eftersom omloppstiden för tall i vårt område ligger på 100–140 år. Gamla skogar ses ofta som skyddsvärda och då blir frågan vilken råvara vi ska såga, säger sågverkets ägare och vd, Olle Larsson.

Med 125 årsanställda är Fiskarheden Trävaru AB det största industriföretaget i Malungs kommun. Enligt sina egna beräkningar skapar företaget indirekt ytterligare runt 180 jobb bland åkerier, skogsentreprenadfirmor och hantverkare. Det ska ställas i relation till att antalet åretruntboende i Lima-Transtrand med omnejd uppskattas till 1 700 personer.

– Du har turismen (Sälenfjällen) sedan har du inte så mycket mer än sågverket och skogen, säger Olle Larsson i ett försök att beskriva den lokala arbetsmarknaden.

Från 42 till 125 anställda

Jobben på Fiskarheden är sprungna ur en kontinuerlig expansion. Sedan sågverket, för snart 30 år sedan, kom i familjen Larssons ägo har omsättningen ökat från 60 miljoner till 800 miljoner kronor. Under samma period har timmerförbrukningen gått från 60 000 till 700 000 kubikmeter och antalet anställda från 42 till 125.

Än så länge fortsätter Fiskarheden att satsa mot framtiden. Olle Larsson berättar att företaget i år investerat 70 miljoner kronor i ny produktionsteknik, vilket bland annat beräknas öka timmerförbrukningen till 800 000 kubikmeter 2019.

”Måste få använda skogen”

Långsiktigt är visionen att med ytterligare investeringar såga 1,4 miljoner kubikmeter timmer 2027. Men om den visionen kan förverkligas är högst osäkert, enligt Olle Larsson. Frågetecknen kring den framtida råvaruförsörjningen stör planerna.

– Det handlar om att vara konkurrenskraftig på en internationell marknad. Och med investeringarna kommer behov av större timmervolymer och då måste vi få använda skogen, säger Olle Larsson.

Även bland sågverkets anställda finns de som oroas över att allt mer skog görs otillgänglig i nyckelbiotoper och andra avsättningar. Det kan i en förlängning innebära brist på råvara, inte bara för Fiskarheden utan även för andra skogs- och träföretag i länet, befarar de.

– Dalarna är ett glesbygdslän med många sågverk som är beroende av att köpa timmer. Det kan bli nedläggningar och uppsägningar, säger Lars Nyman, virkesmätare på Fiskarhedens sågverk och styrelseledamot i GS-fackets riksförbundsstyrelse.

”Aldrig brist på gammal skog här”

Dan Danielsson är skogsinspektor och råvaruinköpare på Fiskarheden. Han har svårt att se behovet av att undanta mer produktiv från skogbruk i västra Dalarna. Stora arealer gammal skog, exempelvis i bergsbranter, går inte att komma åt med skogsmaskiner, påpekar han.

– Därför blir det aldrig brist på gammal skog här, säger Dan Danielsson.

För entreprenören, sågverksägaren och företagsledaren Olle Larsson är nyckelbiotopsfrågan i mångt och mycket en landsbygdsfråga.

– Många säger att de månar om landsbygden, men ändå stryper makthavarna den bransch som verkligen har sin bas på landsbygden och som är beroende av virkesråvara. Vi ska vara rädda om naturen, men vi måste ju också kunna bruka våra skogar, säger Olle Larsson.

LÄS FÖRSTA DELEN: Inget skogsbruk – ingen framtid