Är våra naturreservat välbesökta?

Det är beklämmande att läsa eller lyssna till dem som vill ha ännu fler reservat, mer krav på skogsägarens sätt att sköta skogen, fågelräkning på individnivå, mer förbud mot avverkning för att kunna ge näring till sina egna särintressen på annans mark, skriver debattören.

Visst finns där fåglar som häckar och lever i naturreservat, men det finns det även i brukad skog.
Visst finns där fåglar som häckar och lever i naturreservat, men det finns det även i brukad skog. FOTO: MOSTPHOTOS

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

De flesta människor har ett eller flera intressen, men hur är intresset för att besöka naturreservat där skogen är i fokus? Vad får man för behållning av besöket? Är det naturen i sig eller växter, mossor, lavar, svamp, fåglar eller annat?

Korkade frågor tycker säkert en del men efter att ha sett ett par reservat vill jag veta. Det jag sett är glömda områden, vanvårdad skog med upptrampade stigar, murkna träd, både stående och nedfallna med stor ras- och klämrisk, näst intill ogenomträngligt. Där trivs knappast varken bärris eller människor.

Där finns inga spelplatser för större skogsfågel om det inte är luckigt. Visst finns där fåglar som häckar och lever, men det finns det även i brukad skog. Det finns kanske mossor, lavar och insekter. Men vad har man dem till? Ja, ja, några är säkert “nyttiga”.

Som landsbygdsbo har jag alltid haft naturen nära och den har gett mig mycket, som till exempel en plats att vara i. Helt enkelt att använda skogen, det den är till för, nämligen skogsbruk. Plantera, röja, gallra och avverka i en rullande livscykel under ansvar, i dag men också för kommande generation. Plocka bär, svamp, gynna fågellivet och ge viltet en naturlig plats att leva i.

Därför är det minst sagt beklämmande att läsa eller lyssna till dem som vill ha ännu fler reservat, mer krav på skogsägarens sätt att sköta skogen, fågelräkning på individnivå, mer förbud mot avverkning för att kunna ge näring till sina egna särintressen på annans mark. Men också till dem som gärna ser solcellsparker på torvmossar, eller vindkraft med ledningsgator och nedlagd produktionsmark för stora lokaler. Det går inte ihop. Jag ser också förändringar men att ensidigt hänga upp det på markägaren saknar förståelse för helheten hos många.

Att kräva, med myndigheter och samhällets hjälp vad som är “bäst”, känns som överförmyndarskap från många som inget äger men ändå är i majoritet vid beslut. Jag är inte på något sätt drabbad, men ser klara problem med den “demokratin”. Det tar bort glädjen, moroten att bruka genom korkade beslut. Jag vill också säga att det inte finns några motsättningar mellan mig och besökare i naturen om de inte är samma människor som hugger markägaren i ryggen i nästa stund.

Ingemar Göthberg, Tidaholm

LÄS MER: Skogsbruk är en form av aktiv naturvård

LÄS MER: Återstår att göra verkstad av förslagen