”Låna någon annans ögon”

”Ingen blir gladare än jag, om landsbygdsfrågorna verkligen får plats i den valrörelse som närmar sig”, skriver Anna Stjernström i veckans krönika.

FOTO: MOSTPHOTOS

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Ingen blir gladare än jag, om landsbygdsfrågorna verkligen får plats i den valrörelse som närmar sig. Jag hoppas rentav innerligt att det blir så.

Men ofta är politik enkelriktat inriktad på problem och brister. Det ligger förstås i sakens natur. Politik är att vilja, menade ju Olof Palme en gång, och det ligger mycket sanning i det. För att veta vad man vill måste man ju också identifiera vad som är fel, för att i steg två kunna peka ut det som tvärtom är rätt och slutligen föreslå hur samhället ska nå dit.

Den här helt nödvändiga problemfokuseringen inom politiken kan förstås bli tröttsam ibland, även om ämnet, som exempelvis landsbygden, alltid är kärt.

Vägarnas bärighet. Kostnaden att köra på dem. Lärartätheten. Sjukvårdens underskott. Tanken på bankkontor, postkontor, livsmedelsbutiker, tankstationer och hälsocentraler. Kunskapsbristen. Om både skogen och landsbygdens betydelse för ett långsiktigt hållbart samhälle. Och så vidare.

Ibland kan det vara bra att låna någon annans ögon för att skingra den problemanalytiska dimman av politisk förändringsvilja en stund, för att också påminnas om, att ovan molnen, är himlen blå. Synnerligen blå till och med i kontrast mot blanka vatten, gröna skogar och höströda myrar.

En ögonöppnare av det slaget hade jag förmånen att få uppleva häromkvällen - i en trivsamt fullsatt, väluppvärmd, kaffedoftande, minnespräglad och föreningsfinansierad bygdegård av den typen som faktiskt bara går att finna på landsbygden och på mindre orter.

Där reciterades Beppe Wolgers dikter av dottern Camilla Wolgers. Beppe Wolgers var som ni vet både diktare, text- och revyförfattare. Som tillrest stockholmare fick han upp ögonen för Vattudalen i Norra Jämtland i slutet på 1960-talet, vilket resulterade i att familjen köpte en gård på Öhn.

Beppe fångade i sin lyrik, kärleksfullt, och med ett oerhört träffsäkert språk både människorna, byn, landsbygdens tillvaro och natur. Bland annat i samlingen ”Röster från Vattudalen”(1972). Dikterna påminde mig den här kvällen, på det där direkta känsloinriktade viset som bara kulturella uttryck kan, om varför jag känner så starkt för landsbygden och för den här platsen vi bor på.

Det har inte det minsta att göra med det som inte finns här och det som behöver bli bättre. Utan det som finns just här och faktiskt inte finns någon annanstans.

Anna Stjernström,

Skogsägare och historiker