Lång väg kvar till acceptabla siffror på betesskador

Under de senaste åren har vi märkt en ökad insikt hos regering och myndigheter om att betesskadorna är helt oacceptabla. Men det är en mycket lång väg till mer godtagbara skador, skriver Knut Persson.

Knut Persson skriver ledare i Land Skogsbruk.
Knut Persson skriver ledare i Land Skogsbruk.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Det har blivit en trist tradition att på den här ledarsidan under försommaren konstatera att älgskadorna i skogen blivit ännu värre. Men nu kan man faktiskt ana ett ljus i tunneln.

Det är lika bra att slå fast direkt att problemen med betesskador i skogen är långt ifrån lösta. För hela Götaland har andelen ung tall som årligen skadats av vilt minskat från 16 till 14 procent. Det är fortfarande en mycket hög nivå med skador som ger stora ekonomiska konsekvenser, men det blir åtminstone inte värre.

Skillnaderna mellan olika regioner är dessutom mycket stora. Skogsstyrelsen lyfter i sitt pressmeddelande fram två områden där utvecklingen gått åt helt olika håll. I östra

I Blekinge har man ökat planteringen av tall och minskat älgstammen, antalet skadade plantor har minskat från katastrofala 37 procent 2016 till mer acceptabla sju procent i år. Men trots den stora förbättringen har man inte nått målet att skadorna ska vara högst fem procent.

I norra Halland har utvecklingen gått åt det andra hållet med halverad avskjutning av älg sedan 2012. Det betyder också att betesskadorna ökat från 15 procent 2016 till 28 procent i år. Det är en helt katastrofal siffra, nästan var tredje tallplanta är förstörd.

Under de senaste åren har vi märkt en ökad insikt hos regering och myndigheter om att betesskadorna är helt oacceptabla. Men det är en mycket lång väg till mer godtagbara skador. Siffrorna är helt förbluffande stora. Skogsstyrelsen har beräknat att viltbete på främst ung tallskog varje år minskar tillväxten med 6,4 miljoner kubikmeter, vilket motsvarar fem procent av den årliga tillväxten.

Totalt kostar viltbetet skogsbruket ungefär 7,2 miljarder kronor varje år. Skulle man dessutom räkna med att skogens värde ökar flera gånger i skogsindustrin är det ett betydligt högre exportvärde som går förlorat. Värdet av köttet som skjuts är nästan försumbart i jämförelse.

De stora skillnaderna som finns i de olika lokala områdena visar att det har stor betydelse vad som görs lokalt. Markägarna styr som alla vet inte själv utan man måste få med sig jägarna.

På riksnivå har LRF nyligen avslutat försöken att tillsammans med jägarorganisationerna skapa en gemensam handlingsplan för att minska viltskadorna. LRF uppfattade att man fick kompromissa för mycket. Oenigheten gäller främst vildsvinsfrågan, men det skadar inte att LRF har en mer kompromisslös inställning även till betesskadorna i skogen.

LÄS MER: Knut Persson: ”Utredningen om äganderätten får inte dröja”