Med EU inblandat kan fantasier bli verklighet

För ett skogsindustriland som vårt vore det förstås synnerligen illa att avveckla våra träbaserade industrier och övergå till kollagring. Vem ska betala en sådan nota? Det undrar Anders Pettersson.

Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele.
Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele. FOTO: TT

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Under 80 års tid har svenska skogsägare vässat produktionsapparaten på svensk skogsmark för att få hög tillväxt. Det var den övergripande omställningen till trakthyggesbruk som gav förutsättningar för tillväxtsboomen, något som förstås också binder mycket koldioxid.

Att skogar fortsätter växa och därmed fångar in mycket kol även långt efter det att den så kallade medeltillväxten kulminerat är något som varit känt sedan länge. Detta faktum är nu ett centralt motiv för dem som vill utnyttja äldre skog som ett passivt kollager i stället för att avverka. Idén är alltså att högproduktiva skogar ska lämnas orörda och dammsuga atmosfären på koldioxid för en lång tid framåt i stället för att som det varit tänkt leverera träråvara.

Ja, det sägs till och med vara mer klimatsmart att ersätta bortfallet av trä med plast och betong. En sådan strategi skulle leda till en paradox där man kan reducera klimatproblem orsakade av fossila utsläpp genom att använda än mer fossilt. En tanke som skaver rejält, i alla fall för mig.

Betänk att Sverige och dess skogsägare inte skulle ha genomfört den restaurering av skogarna för att skapa råvara och välfärd för sig själva och nationen. Då hade våra skogar bestått av viss andel naturskog samt till stor del dimensionsavverkade glesa skogar med svag förmåga att binda kol och att producera virke. Nu när de sist nämnda ersatts med produktiv skog föreslås denna lämnas orörd. Dessutom vill samma människor att oväxtliga kontinuitetsskogar i norra Sverige också undantas från brukande eller brukas med alternativa metoder.

De flesta förstår då att mängden tillgängligt virke reduceras till lite och ingenting. För ett skogsindustriland som vårt vore det förstås synnerligen illa att avveckla våra träbaserade industrier och övergå till kollagring. En ekonomisk dräpa för nationen, dess skogsägare och skogsindustrin. Vem ska betala en sådan nota? EU?

Varifrån hämtas pengarna och hur koldioxidfri är i så fall den verksamhet som skulle skapa nödvändigt överskott? Det kommer att handla om tusentals miljarder kronor. Rent allmänt är det också en riskabel idé att övergå från lagring under jord till vegetation. Att bygga upp stora virkesförråd i skog kan leda till snabb kolåtergång till atmosfären via bränder, stormar och insektsangrepp.

Egentligen är det något absurt över att lyfta frågor som detta i en krönika och behandla dem som reella faror. Men med EU inblandat känns det faktiskt som om många fantasier kan bli verklighet.

Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele

LÄS MER: ”Den polariserade skogsdebatten”