Nationell naturvård i ett globalt perspektiv

De med extra höga naturvårdsambitioner projicerar det globala mångfaldshotet på skogarna i Sverige. Det är orimligt, anser skogsförvaltaren Anders Pettersson.

Att likställa situationen i skogarna i norra Europa med den som finns i tropisk regnskog är orimligt, anser krönikören Anders Pettersson, skogsförvaltare.
Att likställa situationen i skogarna i norra Europa med den som finns i tropisk regnskog är orimligt, anser krönikören Anders Pettersson, skogsförvaltare. FOTO: PRIVAT

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Parallellt med klimathotet är artutrotning en av världens stora ödesfrågor. En rad mänskliga aktiviteter utarmar planetens mångfald. Klimatförändringar och ovarsam mark- och vattenanvändning står för hoten. På land är det i tropiska skogsmiljöer med stor artrikedom och hög diversitet som problemen är störst. På global nivå kan en miljon arters existens hotas.

Problematiken med utrotningshot avtar starkt med nordlig gradient. Ekosystem i norr som svenska boreala skogar är naturligt artfattiga på grund av sentida nedisning. Därtill har många nordliga skogsarter stor utbredning, vilket gör utrotning av dem i ordets rätta bemärkelse (det vill säga att de försvinner från jorden) rätt osannolik.

Sådana fakta borde finnas med i en balanserad nationell naturvårdsdebatt men så är det inte. Tvärtom försöker de med extra höga naturvårdsambitioner projicera det globala mångfaldshotet på skogarna i norr. Att likställa situationen där med den som finns i tropisk regnskog är orimligt.

Hur många arter missgynnas då vid trakthyggesbruk i nordlig svensk skog? Är det relevant att publicera bilder på stora norrländska hyggen som symbol för ett mångfaldshot med risk för massutdöenden?

En djupare analys visar att det rör sig om några hundratal arter som kräver extra hänsyn vid skogsbruk i landets norra halva. Några behöver viss ostördhet, andra inte. Under 150–200 år med ofta hänsynslöst skogsbruk har få skogsarter försvunnit från landet. Under periodens första hälft plockhöggs skogarna, därefter tog trakthyggesbruk över. De är bara under de senaste 30 åren som någon typ av naturvårdshänsyn värd namnet tagits vid avverkning.

Idag finns krafter som vill införa varianter av plockhuggning som lösning på hur mångfald ska bevaras. Tron på sådant skogsbruk som välgörare för skogsarters fortlevnad är enligt mig för stor, men den som vill ska förstås få hålla på med det. Åtminstone på platser där naturvärden identifierats som gynnas av brukningsformen eller där biologiska förutsättningar är de rätta. Men att generellt byta skogsbrukssystem till ett mer lågproducerande kostar troligen samhället 100-tals miljarder med begränsad mångfaldsvinst.

Meningen med detta inlägg är inte att föreslå nedprioriteringar av svensk naturvård i skog. Det finns regional brist på avsättningar och detaljhänsynen vid avverkning kan utvecklas mycket. Satsningar på mångfald i skog behövs fortsatt, men låt oss göra rätt saker på rätt plats.

Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele

LÄS MER: Dagens naturvård måste vara kopplad till ekonomi

LÄSMER: Skogen behöver störningar