Revidera Skogsvårdslagen

Den svenska skogen är inte särskilt gammal, i synnerhet inte i södra Sverige. Grunden till dagens skog lades vid laga skifte av byarna under en period från 1827 till cirka 1900. Före denna period var skogen allmänning och mycket misskött.

Skogstillgången i flertalet byar var urusel. Efter laga skifte blev varje bonde ägare till sin egen skog. Dessa bönder vårdade sina skogsskiften mycket omsorgsfullt. 100 till 150 år senare hade bönderna skapat skogar med virkesvolymer som aldrig tidigare skådats och med tillgång av vilt, bär, svampar och rekreationsmöjligheter i överflöd. Då vaknade politiker och myndigheter till. Skogens ekonomiska värden hade blivit så höga att man såg det som en nationell tillgång och måste lagstifta om produktionsmål. Så småningom föddes miljörörelsen och självklart måste lagstiftning om miljömål balansera produktionsmålen och en mycket detaljstyrande skogsvårdslag växte fram. En skogsvårdslag, om vilken vi dagligen kan läsa mer eller mindre horribla kollisioner mellan miljö- och produktionsmål, där den enskilde skogsägaren kommer i kläm. Man kan fråga sig varför man måste lagstifta på detta sätt. Var tog tilliten till de svenska skogsägarna, som skapat den värdefulla skogen, vägen?

Jag tror att det är hög tid att nyktra till. En revidering av skogsvårdslagen behövs. Den reviderade lagen måste grunda sig på ömsesidigt förtroende mellan politiker, myndigheter, skogsägare och övriga medborgare. En grundpelare i den nya lagen ska vara att skog ska förbli skog. Det innebär att Paragraf 5.1 ska vara kvar, det vill säga att ny skog ska anläggas efter avverkning. En annan grundpelare är att skogsägarna inte får förstöra för varandra. Paragraf 29 om skyddsåtgärder mot insektshärjningar måste alltså vara kvar. Hade alla skogsägare varit ägare av förhållandevis små arealer borde dessa två paragrafer vara tillräckliga. Nu finns det ju ett antal skogsbolag med stora skogsinnehav. Tyvärr har ju storbolag i allmänhet inte gjort sig kända för att ta något större samhällsansvar. Därför bör lagen kompletteras med befintlig Paragraf 11, som föreskriver en högsta tillåten areal för föryngringsavverkning samt Paragraf 31, hänsyn till rennäringen. Paragraferna om påföljd med mera anpassas till innehållet i den nya lagen. Övriga paragrafer i den befintliga lagen utgår. Skogsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet ändras till en mera rådgivande roll.

Det är min fasta övertygelse att en sådan reviderad lag på ett bättre sätt bidrar till att såväl produktionsmål nås som att biologisk mångfald, kulturella, estetiska och sociala värden bevaras. Utöver detta bäddar den för en mera nyanserad och kreativ skogsdebatt.

undefined

undefined