Skogssverige skulle må bra av att trampa nya stigar

Skogen behöver bli relevant för alla – inte bara för oss som är födda med den, skriver Land Skogsbruks nya krönikör Susanne Öberg.

Susanne Öberg, skogsägare, ledarskapskonsult och ny krönikör i Land Skogsbruk.
Susanne Öberg, skogsägare, ledarskapskonsult och ny krönikör i Land Skogsbruk.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

I min allra första krönika i Land Skogsbruk vill jag föra en dialog kring skogens roll för omställningen till ett hållbart samhälle. Jag tror att nyckeln är att inkludera fler så att skogen blir en plats för alla.

Jag börjar med mina tankar om det höga tonläget i skogsdebatten. Ska skogen brukas eller förbrukas, ska den skyddas eller ruttna bort? Fast egentligen undrar jag mest varför det ens uppstått en debatt om skogen?

Oavsett om du bläddrar i en dagstidning, scrollar i sociala medier eller läser skogliga magasin, oavsett om det är ord som präntats ned av skogsägarrörelsens förtroendevalda eller medarbetare, om det är av specialistkompetenser som jurister eller forskare eller skogsbolagens VD:ar eller kommunikationsdirektörer så är retoriken densamma: "Du har fel och jag har rätt". Ibland slår det till och med över till "Du är fel och jag är rätt".

Jag funderar på vilken målgrupp skribenten tänkt sig när hen plitade ner de där orden och vilket syfte budskapet avser att fylla? Stannar hen upp och funderar på om just det här budskapet författats av någon annan förut? Kanske till och med av en själv? Vilket resultat uppnåddes då och vad blir skillnaden den här gången?

Är den tänkta målgruppen skogsägare, förtroendevalda, skogliga medarbetare, andra forskare eller jurister – sådana som tycker precis som en själv? Är syftet att de som tycker som du ska gilla det du skriver? Ja, men då är du framgångsrik, fortsätt precis som du gör nu för du har lyckats.

Skogssverige skulle må bra av ett ledarskap som vågar trampa nya stigar, hoppar över det där med att söka förutsägbar bekräftelse hos likatänkande och tar klivet ur den skogliga skyttegravspolitiken. Ett ledarskap med strategisk höjd som reflekterar över hur vi hamnat där vi är i dag. Som har förmågan att bygga ömsesidiga relationer, som är ödmjukt nog att se skogsbrukets egna brister och göra något åt dem.

Skogen har blivit en plats för dem som är från skogen, som exkluderar människor som inte är uppvuxna i skogen, har skogliga fritidsintressen eller "rätt" uppfattningar om skogsbruk. Att synliggöra det mönstret är det ovillkorliga första steg vi behöver ta för att skogens resurser ska kunna tas tillvara och bygga ett hållbart samhälle.

Skogen behöver bli relevant för alla – inte bara för oss som är födda med den.

Susanne Öberg, skogsägare och ledarskapskonsult, Bollstabruk

LÄS MER: När är det färdigkäbblat om hyggesbruket?