Lööf fick personligen bära skulden i svekdebatten

Ska Centern återta sin starka position på landsbygden måste partiledningen tydligt visa att den ser och förstår de viktiga väljarna där, skriver Lena Johansson.

Gjorde Centern ett strategiskt fel när man valde att stödja regeringen i januariavtalet?
Gjorde Centern ett strategiskt fel när man valde att stödja regeringen i januariavtalet?

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Gjorde Centern ett strategiskt fel när man valde att stödja de dåvarande regeringspartierna i januariavtalet? Mot bakgrund av det senaste valresultatet ser det ut så. Men då var alternativet att utlösa en regeringskris och framför allt att släppa fram Sverigedemokraterna till makten, något som absolut inte varit tänkbart för Centerpartiet.

Partiledaren Annie Lööf fick personligen bära skulden för det som många C-väljare uppfattade som dubbla svek. Man spräckte Alliansen och medverkade till att ”ärkefienden” Socialdemokraterna och inte minst Miljöpartiet fick ha kvar regeringsmakten. Det senare är ett parti som får många bönder att se rött.

Annie Lööf har varit partiledare längre än de flesta andra. Bara SD-ledaren Jimmie Åkesson slår henne. Hon var bara 28 år när hon tillträdde för elva år sedan och har haft ett mycket starkt stöd i partiet. Men efter överenskommelsen med regeringspartierna vände trogna C-väljare ryggen åt partiledaren. Istället sökte sig många till Sverigedemokraterna, som uppfattades stå på lantbrukets och landsbygdens sida.

När Land Lantbruks väljarundersökning i januari i år visade att Centerns stöd rasat och att Sverigedemokraterna då var största parti bland lantbrukarna viftades det bort av bland andra Annie Lööf med att undersökningen inte var pålitlig. Det hade varit klokare att ta sådana signaler på allvar.

Kritikerna har hävdat att Centern övergivit lantbruket och landsbygden och istället inriktat sig på storstadsväljare. Med en krympande lantbrukarkår är det naturligt att söka nya väljargrupper, men det är också riskabelt att utmana kärnväljarnas förtroende.

Synar man partiets politik de senaste åren stämmer det dock inte att man fokuserat på storstäderna. Genom sitt samarbete med regeringen har Centern lyckats driva igenom bland annat stödmiljarder till jordbruket och sänkt dieselskatt. Visserligen inte så mycket som oppositionspartierna lovat, men samarbete innebär kompromisser. Det kommer även den nya regeringen att få känna av.

Mycket av besvikelse och till och med hat har vänts mot Annie Lööf personligen. Hon har tyckts opåverkad och stark trots kritiken. Men att genomföra en valrörelse i skuggan av attentatet i Almedalen med vissheten om att hon var det tilltänkta målet måste ha varit fruktansvärt pressande.

Vem som nu kommer att ta över partiet är oklart. Flera framträdande namn har lämnat de senaste åren och det finns ingen given arvtagare. Men ska Centern återta sin starka position på landsbygden måste partiledningen tydligt visa att den ser och förstår de viktiga väljarna där. Om partiet förlorar sin själ riskerar man att balansera på riksdagsspärren.