Allt fler väljer alpackor
Alpackans popularitet i Sverige växer och allt fler skaffar sig ett eget bestånd. Och alpackan ger möjlighet till en rad olika näringsverksamheter.
I en hage strax utanför Simrishamn i Skåne rör sig ett 20-tal honor i mjuk synkroniserad flock. Något avvaktande kommer de fram och tittar nyfiket.
– De är otroligt härliga djur. Men alpackor tycker inte om att man petar på dem, det är inget kram- och gosedjur. De har stor integritet, säger Ann Marie Santesson Gerber.
Från ull till turism
Santesson Gerber arbetade som produktchef på Weibulls när hon började fundera på huruvida det skulle vara möjligt att ha alpackor som heltidssysselsättning. 2003 gjorde hon och hennes man slag i saken.
– Vi hämtade hem 45 alpackor från Chile. Det var jättespännande. Men det har varit väldigt stora investeringar också, vi har i princip investerat familjesilvret i det här, säger hon.
Ull ger pengar
Nu driver de sitt företag på Österlen och verksamheten rymmer allt från avel till ull, utbildning och besök.
– Det är ett intressant djur eftersom man får ull. Man kan promenera med alpackor, ha dem som betesdjur och man kan också använda dem i terapiverksamhet. Det som ger pengar är att sälja djur. Och vi låter spinna garn av vår ull, säger Ann Marie Santesson Gerber.
Gått över till alpackor
Antalet djur och farmer har ökat sedan djuren hämtades hit via flera större importer i början av 1990-talet. För tio år sedan fanns 1 500 alpackor i Sverige, enligt Svenska Alpackaföreningen som idag uppskattar antalet till runt 4 500.
– Många fåruppfödare har gått över till alpackor. En del har tre–fyra alpackor, några mellan 150 och 200 djur, berättar Ann-Marie Eriksson, ordförande i föreningen som har 152 medlemmar, varav de flesta är djurägare.
Fakta: Alpacka
· Alpackan härstammar från Anderna; Peru, Bolivia och Chile. Under 1980-talet godkändes export av djuret och alpackor har sedan dess spridits över stora delar av världen. Importerna kom från Chile, Peru, Schweiz, England och Australien.
· Enligt Svenska Alpackaföreningen finns uppskattningsvis runt 4 500 alpackor i Sverige, en exakt siffra saknas dock. De största besättningarna som finns i landet uppgår till runt 200 djur. Den nordligaste besättningen finns i Övertorneå.
· Alpackor hålls i flock och trivs inte som ensamdjur. Djuret måste klippas varje år och lämnar vanligtvis mellan 1 och 2,5 kilo ull av spinnkvalitet efter sig.
· Prisläget på en alpacka kan variera. Enligt Svenska Alpackaföreningen kostar en kastrerad hingst ungefär 10 000 till 15 000 kronor och ett sto 45 000 kronor plus moms och uppåt. Avelshingstar kan kosta betydligt mer.
Källa: Svenska Alpackaföreningen, Österlen Alpacka
Fler har upptäckt ullen
Alpackan används till en rad olika saker och runt 120 gårdsbutiker säljer produkter som filtar och kläder.
– De senaste åren har vi fått flera nya företag som upptäckt att alpackaullen, fleecen, är ett väldigt bra material. De flesta säljer garn på gårdar eller online – men också upplevelser. Det finns gårdar som ordnar seminarier och yoga i hagarna, säger Ann-Marie Eriksson.
Oklar omsättning
Ingen vet riktigt vad näringar relaterade till alpackan egentligen omsätter i Sverige, enligt Svenska Alpackaföreningen. Men förhoppningen är att den svenska alpackafleecen ska slå på allvar.
– Drömmen är såklart att få sin ull uppköpt av en större industri.
Visningar för turister
Alpackan fascinerar och verkar glädja många med sin blotta närvaro. Till Ann Marie Santesson Gerbers gård kommer ofta besökare. På somrarna hålls guidade visningar för turister och om våren kommer bussbolag, pensionärsföreningar och en del företag.
– På somrarna tar vi hit äldreboenden. Vi dukar med kaffe, bullar och blommor i alpackahagen. De äldre kommer med sina rullatorer och så kommer alpackorna fram. Det är jättemysigt.
Inte behov av människor
Men alpackan är inte ett djur för alla. Av de omkring 20 deltagare som varje år går på nybörjarkurser hos Santesson Gerber skaffar långtifrån alla en egen flock. Till skillnad från en hund eller häst, som gärna låter sig klappas och har behov av människor, så är kameldjuret mer självständigt, förklarar hon.
– Alpackor har aldrig behov av en människa, förutom att få mat. Det är människan som har behov av alpackan.