Antidemokratiska krafter vill ta makten över vattnet
Miljörörelsen stiliserar en bild av förvildad naturmiljö, så kallad ekologism, som aldrig existerat, skriver debattören.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Grunden för vårt demokratiska system är bräcklig. Makten över vattnet är en överlevnadsfråga som sträcker sig in i all framtid. Det kan inte gå bra när tagna beslut i riksdagen, som den stora energiöverenskommelsen från mars 2019, undermineras redan i regeringskansliet under beredningen av Miljöpartiet (MP).
Detsamma gäller för många andra tagna riksdagsbeslut, främst för ett nytt tjänstemannaansvar, där MP konsekvent vägrar att införa riksdagens beslutade förändringar i gällande rätt. MP uppvisar oparlamentariska metoder för att helt underminera riksdagens fattade beslut och överenskommelser. Det är en direkt demokratifara, det vill säga aktivism i regeringsställning.
Politisk aktivism och infiltrering bland myndighetsanställda uppmuntras därmed av MP. Det spänner över ett stort spektrum av ämnesområden, och förstör förtroendet för staten och ytterst för demokratin, som en metod att påverka offentliga beslut. Därmed hindras samhällsutvecklingen med en bakåtsträvande massiv byråkrati utan tjänstemannaheder.
Det blir nästintill omöjligt för landsbygdens företagare att möta denna statliga byråkrati i domstolsförhandlingar där individens rätt redan är förbrukad mot nya regler och förordningar som urholkar såväl talerätt som äganderätt. Därmed kan den enskilde aldrig hävda sig på sikt gentemot statens godtycke utan att helt eller delvis förlora sina grundläggande rättigheter. Det är givet att företagare och verksamheter ska kunna lita på att de myndigheter som har att fatta de avgörande besluten, inte påverkas av särintressen utan kan förmedla gällande rätt enligt lag och ordning.
Miljörörelsens utrivningsraseri mot våra sjödammar leder till en dödförklaring av våra vattenmagasin och skapar torrläggning även under kortare torrperioder med elbrist som följd. Vattnet ska inte så snabbt som möjligt ledas bort till havet, utan hänsyn till de konsekvenser som det medför för samhället. Betänk att mindre än tre procent av världens vatten är drickbart. Vilket resursslöseri mot allt levande när vattnet inte längre kan regleras, utan fritt strömmar i ett alltmer varierande klimat. Det leder till stora skador för samhället.
I Örebro län planeras samtliga 600 sjödammar att rivas ut. Samma sak gäller för övriga Sverige, utom i Norrland. Det vill säga att utrivningarna ska göras där vi aldrig haft evigt strömmade vatten, oberoende av årstid. Vattnet, det mest livgivande vi har, har för MP inget större värde. Kultur- och naturmiljövärdena med dess månghundraåriga biologiska mångfald kan aldrig återställas efter utrivning. Allt det som miljöaktivisterna vill skydda spolieras.
Enligt beräkningarna i den statliga vattendatabasen VISS, blir kostnaderna gigantiska. Som exempel är kostnaden för Ljusnarsbergs kommun i Bergslagen 1,4 miljarder kronor, underbudgeterat. Detsamma gäller för kostnaden för området Askersund-Laxå med Tiveden, som är satt till 1,3 miljarder kronor.
Miljörörelsen stiliserar en bild av förvildad naturmiljö, så kallad ekologism, som aldrig existerat. Dagens samhälle behöver statlig uppbackning och politisk förståelse för att växa och skapa en hållbar samhällsutveckling - inte en dödförklaring. Miljöpartiet, med ansvar för Kultur- och Miljödepartementen, har föga gemensamt med en hållbar samhällsutveckling. De driver aktivism som går ut på att föra tiden bakåt till en egenuppfattad medeltid som inte existerat eller kan existera i ett modernt samhälle.
Varför ska vi skänka bort demokratin till särintressen inom miljörörelsen?
Göran Hartman, Tiveden