Riksdagen har röstat igenom ett förbud mot oschyssta handelsmetoder och gammalt hederligt förnuft och god affärssed ska åter gälla. Att det ska behöva lagstadgas on sådant är beklagligt, tycker Ester Hertegård.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Så var det i hamn. Riksdagen röstade igenom lagen mot otillbörliga handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelskedjan som kommer att börja gälla från november. En lag som borde vara onödig då de berörda köparna kunde ha skärpt sig för länge sedan i dialog med primärproducenterna.
Den nya lagen är en implementering av ett EU-direktiv. Sverige var ett av få länder som inte redan hade ett lagligt skydd av detta slag. I övrigt brukar Sverige ofta vara bäst i klassen redan innan EU-direktiv implementeras, men inte denna gång. Ett penibelt blottläggande av Sveriges senfärdighet vad gäller stödet till de gröna näringarna.
Det optimala vore förstås att lagen inte skulle ha behövts överhuvudtaget. Att handeln själva hade insett vad som händer med livsmedelskedjan när man kör över små primärproducenter med sämre förhandlingsläge. De frivilliga initiativen från näringslivet som varit aktiva tills nu har inte hjälpt där de som mest behövts.
Inom livsmedelshandeln finns en hög marknadskoncentration, med några få aktörer som åtnjuter stor marknadsmakt. Ica har halva marknaden och tillsammans med några få andra giganter utgör de 86 procent av hela landets livsmedelsmarknad där ovanligt höga marginaler har åtnjutits. Det är inget fel i det så länge det går schysst till. Tyvärr har så inte varit fallet. I Sverige får bonden knappt tio procent av matkronan.
Både Livsmedelsföretagen och LRF har alldeles för många berättelser från medlemmar om systematisk övervältring av risk och kostnader som primärproducenter med små marginaler ska stå för.
Det som nu kommer att förbjudas är bland annat överdrivet långa betalningstider för färskvaror, att kräva betalning av leverantör som inte är kopplad till försäljningen av jordbruks- och livsmedelsprodukter, att vägra leverantören skriftliga avtal och att olovligen använda eller röja leverantörens affärshemligheter.
Dessa punkter kan summeras i gammalt hederligt sunt förnuft och god affärssed. Att de ska behöva lagstadgas är beklagligt men förhoppningsvis hör de oschyssta metoderna nu till historien.
