Äntligen kan klappjakten på vattenkraften vara slut

Regeringen måste omgående vidta åtgärder så att de 21 länsstyrelserna och naturvårdsenheterna följer de nystiftade nationella vattenlagarna. Tidigare har de haft fri tolkningsrätt. Denna lucka är nu stängd, skriver Göran Hartman.

Kulturskatter som Åboholms gamla spiksmedja i Tiveden riskerar att försvinna om klappjakten på småskalig vattenkraft får fortsätta, enligt Göran Hartman.
Kulturskatter som Åboholms gamla spiksmedja i Tiveden riskerar att försvinna om klappjakten på småskalig vattenkraft får fortsätta, enligt Göran Hartman. FOTO: GÖRAN HARTMAN

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Våren 2018 kom regeringen och riksdagspartierna överens om den framtida energipolitiken. Detta för att uppnå moderna miljövillkor. Därmed har riksdagen med högsta politiska språk tagit makten över vattnet. Men det gäller att hålla den demokratiska processen vid liv till skydd för våra tusentals mil strömmande insjövatten. Uppbyggda sjödammssystem och vattentillgångar som tryggat Sveriges kraftförsörjning genom århundraden.

Landet byggdes upp med lag vid gnisslande, skvalpande vattenhjul. Och så ska det förbli. Men demokrati kan inte tas för given i vår tid. Riksdagens antagna nationella vattenplan med moderna miljövillkor gäller oinskränkt från 1 januari 2019. Planen går under smeknamnet ”Nappen”, som om allt tar en ny början.

Där stärker regeringen gamla privilegier och äldre rättigheter som ska respekteras. Ett hårt slag mot byråkratiskt snedtänk med överfull skattekista till katastrofala sjösänkningar. Flera länsstyrelser har hittills kunnat sabotera EUs vattendirektiv i tro att de inte kan bestraffas.

Minst 40 år in i framtiden kommer detta gigantiska förvaltningsprojekt att pågå. Säkert även genom 2070-tal. Det är Sveriges högsta vattenämbete, Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg, som har varit regeringens huvudmentor. Rättsligt lurar många faror i vassen kring detta känsliga, enorma mångmiljardprojekt, för dem som bär ansvar för vattenregleringarna, natur- och kulturmiljöer, turism och regional landskapsutveckling. Tyvärr är Havs- och vattenmyndigheten bara rådgivande för statlig länsförvaltning. Detta är en försvårande demokratisk brist när aktivism går före profession i yrkesutövning. Flera regionala handläggare tolkar in både egna och gruppagendor, något som tidningen Land Lantbruk tidigare har uppmärksammat i ett flertal belysande reportage.

Våra uppdämda strömmande vatten är skapade för det allmännas bästa och överlevnad. Inte för att skapa torrlagda natur- och kulturmiljöer i hela regioner i klimatförändring. Lagar ska respekteras av alla myndigheter annars står vi inför ökande demokratiproblem och politikerförakt. Det är extremt farligt när myndigheter spelar med vår rättskipning. Landet dras isär, inte bara mellan land och stad.

Regeringen måste omgående vidta åtgärder så att de 21 länsstyrelserna och naturvårdsenheterna följer de nystiftade nationella vattenlagarna. Tidigare har alla län haft fri tolkningsrätt i EUs direktiv. Denna lucka är nu stängd. Den nationella planen för moderna miljövillkor vid våra strömmande vatten är glasklar på en punkt. Den prövningsordning som regeringen bestämt ska respekteras, och gäller omedelbart utan övergångsbestämmelser. Detta är en godtagbar skrivning i en svår och komplex lagstiftning. Det är justitiekanslerns uppgift att utöva sådan tillsyn att länsstyrelserna inte ska överträda gällande rätt och därmed agera på egen hand. Tyvärr är byråkratin nästan ostraffbar när tjänstemannaansvar måste efterlysas. De som oftast får stå för länsstyrelsernas katastrofbeslut blir de berörda kommunerna och yrkesutövarna.

Riksdagen har gemensamt tagit tillbaka makten över vattnet. Men hur ska man kunna trygga och skydda framtida beslut över mansåldrar om rättsrötan smyger in bakvägen och saboterar riksdagsbeslut? De sista tio åren har det varit näst intill omöjligt för alla vattenaktörer att driva dyra processer genom miljödomstolar mot statligt godtycke och kapital.

För att det ska bli färre meningslösa och destruktiva miljörättegångar ska vattenhandläggarna ha en högskoleutbildning motsvarande minst den gamla väg- och vattenbyggnadslinjen, numera samhällsbyggnadsteknik.

Till slut de goda nyheterna. Svea hovrätt har i nya vattendomar fastställt att det är slut på klappjakten mot vattenkraften. I prejudicerande domar enligt den nationella vattenplanens portallagstiftning, fastslår hovrätten regeringsbeslutet att privilegier och äldre rättigheter ska gälla och att dessa domar ej kan överklagas. Bäst vore om man städade upp ordentligt och avsatte de lagvidriga i statlig tjänst. En lavinartat växande byråkrati måste kunna stoppas för att trygga demokratin.

Makten över vatten har fått ett bättre skydd i Svea rikes lag.

Göran Hartman

Tiveden