Är det så synd om unga bönder?
Det har blivit ett ensidigt narrativ i jordbrukspolitiken att det skulle vara ”synd” om yngre bönder, skriver Peter Borring i sin krönika.
Det har blivit ett ensidigt narrativ i jordbrukspolitiken att det skulle vara ”synd” om yngre bönder, skriver Peter Borring i sin krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Bönderna sägs bli allt äldre och färre, men det är en sanning med modifikation. Ser man sig omkring i de flesta jordbruksbygder med lite ”offensiv” produktion - oavsett om det är slättbygd eller skogs- och mellanbygd - blir verkligheten annorlunda. De flesta företag som söker investeringsstöd, köper och arrenderar till mark med de högsta buden, köper senaste maskintekniken och så vidare, har på pappret en ägare som ofta är 50 plus.
Men bakom den siffran är det i många fall antingen en brukare med i driften som är under 45 eller där det satsas för att en ny generation är på gång. En ny generation som inte är ägare än, men på god väg in i driften. Jag vill påstå att de flesta av dessa är morgondagens företag och att det finns en dold föryngring, som inte statistiken beskriver.
Just därför bekymrar det mig att det blivit ett så ensidigt narrativ i jordbrukspolitiken att det skulle vara ”synd” om yngre bönder. Jag gillar investeringsstöd och startstöd, för de är inte rättighetsstöd som alla bara ”får”. De behovsprövas individuellt och kan därmed också få avslag på gott och ont. Men nu har Jordbruksverket föreslagit till kommande Cap att yngre lantbrukare ska kunna få dubbelt investeringsstöd, vilket påhejas av näringen.
Missförstå mig rätt, jag tycker det är mycket angeläget att stimulera fler unga att vilja, våga och ytterst kunna ta över lantbruk, oavsett om det är bondens barn eller nya entreprenörer. Det jag vänder mig emot är att allt utgår ifrån den svartvita bilden att det är svårare bara för att man är under en viss ålder.
Avgörande för att kunna ta över, satsa och få en acceptabel lön, är en bra ekonomisk motor i företaget. Driven djurhållning, lönsam nischgröda eller kompletterande verksamheter skapar detta. Det är inte alls kopplat till företagarens ålder, utan mer på företagets historik och omständigheter.
Det blir faktiskt direkt fel att staten via investeringsstöd och ökat arealstöd ger väsentligt olika stöd till företagare enbart med utgångspunkt om man vid söktillfället är över eller under en viss ålder, utan hänsyn till företagets ekonomiska förhållanden. Det finns så många andra komponenter, som minskad reavinstbeskattning och andra skatteregler, och inte minst det finansiella regelverket som är väl så viktiga för att underlätta för nya företagare.
Det fantasilösa fokus på mera stöd till yngre bönder som näringen visar upp, förstärker snarare mer än det minskar förutsättningarna mellan enskilda företag.
Peter Borring, växtodlare, Skänninge