Är Södra berett att betala ersättning?
Det är helt rätt att staten ska betala ersättning för nyckelbiotoper, anser debattören Sverker Liden. Men han frågar också om Södra är berett att betala för de certifieringskrav de ställer på skogsägarna.
Det är helt rätt att staten ska betala ersättning för nyckelbiotoper, anser debattören Sverker Liden. Men han frågar också om Södra är berett att betala för de certifieringskrav de ställer på skogsägarna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Paul Christensson tar upp behovet av att utveckla effektiva former för skydd av skog genom att staten köper de bevarandetjänster man anser behövs. Enligt min mening sker det bäst genom att staten först reder ut vad som behöver skyddas, därefter vad staten med sina 10 miljoner hektar kan göra på egen mark och bryta det ensidiga granskogsbruk man ägnar sig åt och slutligen vilka kompletterande tjänster man behöver köpa av privata skogsägare.
Redan nu skyddas 30 procent enligt EUs sätt att räkna. Det vägrar skogsutredningen ta fasta på så att myndigheterna och regeringen kan fortsätta bluffa om ytterligare behov.
Det är bra att LRF Skogsägarna nu ansluter sig till ett synsätt där de enskilda skogsägarna får full ersättning för de miljötjänster de utför. Betyder det att Paul Christensson och Södra ordförande Lena Ek, som makthavare i Södra, nu kommer att kräva att virkesköparna ska upphöra med sina oacceptabla krav på skogsägarna i samband med certifiering och ersätta virkesköparna för certifieringstjänster?
Virkesköparna, till exempel skogsägareföreningarna och skogsindustrin, kräver ju att skogsägarna ska avstå från skogsbruk på fem procent av marken, att de ska acceptera att virkesköparen ska ha rätt att införa nya krav utan uppsägning och omförhandling av avtalet och att skogsägaren inte ska kunna sälja virke från en nyckelbiotop när han sköter den enligt Skogsstyrelsens föreskrifter.
Men hur informerad eller ärlig är Christensson, som ju också är vice ordförande i Södra? Nyligen beslutades att i den nya FSC-standarden fördubbla arealen som omfattas av restriktioner från fem till tio procent. Kommer Södra och andra virkesköpare att utnyttja sin möjlighet att i efterhand införa nya krav på ytterligare fem procent på skogsägarna i enlighet med det certifieringsavtal man drivit igenom?
De första fem procenten gällde krav på mångfald, de nya fem procenten gäller krav att bedriva kontinuitetsskogsbruk. Kommer Södra att ersätta skogsägarna för extra höga avverkningskostnader? Kommer Södra att utveckla teknik för skötsel och avverkning i kontinuitetsskogsbruk?
Trots att det bland de enskilda skogsägarna i åratal funnits starka krav på att det tas fram en mer småskalig och skonsam avverkningsteknik som medför mindre stickvägar och körskador vägrar virkesköparna att använda en sådan. Det beror förmodligen på att den är något dyrare.
Då blir gallring i ökad utsträckning olönsam vilket minskar virkesutbudet eftersom realpriserna på virke halverats och virkesköparna betalar hälften av vad man betalar för importerat virke. De hårda gallringarna med åtföljande sänkning av virkesförråd och tillväxt är signaler om samma sak.
Paul Christensson kräver, som ordförande i LRF Skogsägarna, helt rätt att staten ska betala ersättning för nyckelbiotoper. Är Södra berett att betala för de certifieringskrav på avsättning av tio procent man har på skogsägarna och att utveckla och använda en småskalig teknik för gallring och kontinuitetsskogsbruk?
Sverker Liden,
Jägmästare, skogsägare, mångfaldsarbetare