Återstår att göra verkstad av förslagen
Det är en bra skogsproposition som ligger på riksdagens bord. Men det är inget imponerande dokument och kan i delar tolkas hur som helst, skriver Pär Fornling.
Det är en bra skogsproposition som ligger på riksdagens bord. Men det är inget imponerande dokument och kan i delar tolkas hur som helst, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Under rådande omständigheter är det en bra proposition om skogen som nu ligger på riksdagens bord. Förmodligen blir den antagen i sin helhet. Med detta sagt är det inget imponerande dokument. Bitvis riktigt dåligt. Det präglas av tidspress, kompromisser och en orimlig arbetsbörda hos den ansvarige ministern, efter att landsbygdsministern försvann ut i kulisserna.
En del förslag kan faktiskt tolkas precis hur som helst. I ena stunden framhålls rådgivning över internet. I nästa mening konstateras att rådgivning, på plats i skogen, är överlägsen. I anvisningar till ett produktionsmål framhålls att det ska leda till ökad produktion, ökad klimatanpassning, ökad kolinlagring och ökad biologisk mångfald. Det är möjligt, men att återkommande lova mer av allt blir inte vidare tydligt.
Mest av allt är propositionen en viljeinriktning, vilket är viktigt. Framför allt är det en väldigt tydlig vilja om att reservat och andra avsättningar ska bygga på frivillighet. Nu är det upp till myndigheterna att göra verkstad propositionen.
Äntligen får Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram ett produktionsmål. Det rimliga är att börja i den änden. I propositionen flaggas för att råvarubehovet, enligt en analys, ökar med 19 miljoner kubikmeter fram till år 2035. Det verkar inte rimligt att nå dit. Den mer tongivande rapporten "Skogsskötsel med nya möjligheter" talar om 20 procents ökning till 2050. Det är å andra sidan blygsamt. Dubbelt upp är fullt möjligt.
Det är också bra att Skogsstyrelsen får i uppdrag att starta en rådgivningskampanj till skogsägarna. Råden ska leda till att produktionsmålet nås. Därför bör man förstås börja med att fastställa målet. Det kan verka uppenbart, men vad vi förstår är en annan tågordning på gång.
Och digital rådgivning i alla ära. Det är faktiskt överlägset att träffas i skogen på exkursioner och ge personliga råd till skogsägarna. Många minns med saknad hur "konsulenterna" besökte markägarna och gav handfasta råd under en tur i skogen. Det finns all anledning att återupprätta det personliga tilltalet.
Det är förstås tidskrävande. En del resurser friställs i alla fall när man slipper smyga runt och leta efter nyckelbiotoper - och på det temat finns anledning till oro. Det är bra med frivilliga uppgörelser, men förslagen är luddiga. Nu är det viktigt att forma rättssäkra, långsiktiga och enkelt begripliga uppgörelser. De får inte drunkna i byråkrati. Bäst är om de enkelt kan följas upp med fjärranalys från luften. Myndigheten behöver kraften till goda råd med inriktning på bra och tydliga mål.