Betesskadorna kan man göra något åt
Att skog brinner väcker naturligtvis uppmärksamhet, men att betesskadorna inte gör det tycker Knut Persson är underligt i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det finns problem som det är svårt att göra någonting åt. Årets torka är ett bra exempel på det. Bristen på vatten har stressat nyplanteringar och så gott som all skog i Sverige har fått en lägre tillväxt än normalt. Värst drabbade är naturligtvis de som fått sin skog härjad av bränder.
Men det finns också problem där det faktiskt går att göra någonting. Skador av älg och andra hjortdjur är ett bra exempel på det. Skogsstyrelsens inventeringar visar rekordstora skador. Ett exempel från all statistik: Varannan ungtall i Svealand har skador. Och ändå görs ingenting.
Skador från älg har varit ett problem mycket länge, decennium efter decennium har gått utan att någonting gjorts. Möjligen hade det gått att förstå likgiltigheten om problemen med älgskador över tiden minskat. Men så är det tyvärr inte, det räcker inte heller med att skadorna är lika illa som tidigare. De blir värre och värre.
Skogsstyrelsen har beräknat att skog till ett värde av drygt 900 miljoner kronor har brunnit i sommar. Hur mycket betesskadorna kostar varje år vet vi inte exakt, men det är inte någon tvekan om att det är betydligt mer än en miljard kronor.
Det är naturligt att bränderna väcker mycket mer uppmärksamhet än älgskadorna. Bränderna har inte bara skadat skogen utan också hotat hem och hela byar, och förloppet kan vara oerhört dramatiskt.
Det är däremot inte naturligt att betesskadorna väcker så lite uppmärksamhet och att man inte försöker begränsa dem. Det finns naturligtvis en konflikt i att skogsägare ofta också är älgjägare. Men ingenting hindrar att traditionerna kring älgjakten fortsätter även om älgstammen är mindre.
Så här långt i år har allting fortsatt precis som vanligt. Skogsstyrelsen presenterar det årliga resultatet av älgbetesinventeringen och resultatet är mycket nedslående. Södra kommenterar resultatet, och konstaterar att skadorna ger miljardförluster. Och sedan händer inte så mycket mer.
Skogsägarrörelsen har många viktiga frågor att hantera och de senaste åren har hotet mot äganderätten fått väga tyngst. Det är en principiellt mycket viktig fråga, men det borde också vara möjligt att prioritera upp en ny älgförvaltning som minskar skogsskadorna. I grunden är det en ganska praktisk fråga, och det borde vara möjligt att nå ganska stor enighet om att balansen mellan jaktintresset och skogsproduktionen blivit fel.
Knut Persson
red@landskogsbruk.se