I Sverige har vi unika förutsättningar för produktion av grönt elektrobränsle om vi tar till vara koldioxiden från den svenska skogsindustrin, skriver Claes Fredriksson, grundare av Liquid Wind.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Elektrifieringen av den svenska bilparken går idag oerhört snabbt, men elektrifieringen av hela samhället skulle kunna gå betydligt längre. Nästa steg behöver vara en strategi för elektrifiering av hela transportsektorn, även de transportslag som uppfattas som svåra att elektrifiera, som sjöfart.
För att nå dit måste begreppet "elektrifiering” breddas från att nästan vara synonymt med batteridrift till att även omfatta elektrifiering av bränslen i form av elektrobränslen. Det erbjuder dessutom stora möjligheter för Sverige att minska beroendet av importerade, fossila bränslen med möjlighet till ökad försörjningstrygghet. Råvaror för elektrobränslen finns i stor mängd i Sverige. Vi har tillgång till biogen koldioxid från den svenska skogsindustrin både genom pappersbruk och kraftvärmeanläggningar som drivs av biomassa. Vi har, främst i norra Sverige, tillgång till långsiktigt billig och förnybar el i stor mängd. Faktum är att den snabba och i övrigt välbehövliga utbyggnaden av vindkraft passar utmärkt i kombination med produktion av elektrobränslen, eftersom bränsleproduktionen kan balansera den förnybara elen och hela elsystemet därmed kan fungera bättre.
Mot den bakgrunden är det lätt att förundras över den svenska och europeiska debatten om koldioxid från skogen och om skogen som en kolsänka. I stället för att betrakta skogens hela livscykel som en naturtillgång läggs idag stor vikt vid bio-CCS, det vill säga att minska utsläppen av koldioxid genom att fånga in och lagra koldioxid från användning av skogsråvara. Det leder till ”negativa utsläpp” eftersom den koldioxid som träden tagit upp förs ner i berggrunden.
I en situation där stora delar av transportsystemet, från sjöfart till flyg, helt domineras av fossila bränslen, så framstår prioriteringen av bio-CCS som en smula märkligt, eftersom negativa utsläpp från skogen då bara används för att kompensera för en alltför långsam omställning av sjöfart och flyg. Innan vi lägger alltför stor vikt vid bio-CCS bör vi främst fokusera på att få bort de fossila bränslena genom bio-CCU (koldioxidinfångning och användning) från skogen. Koldioxid från skogssektorn bör därvid betraktas som en viktig råvara, bland annat därför att det är väsentligt billigare och mer resurseffektivt än infångning av koldioxid från luften, snarare än som en kostsam restprodukt. Det skulle tydliggöra klimatnyttan av svenskt skogsbruk än mer.
Liquid Wind, som jag grundade 2017 just för att minska koldioxidutsläpp, planerar den första anläggningen för produktion av elektrobränsle baserad på biogen koldioxid och förnybar el i Örnsköldsvik. De 50 000 ton elektrobränsle vi kommer att producera årligen är ett viktigt bidrag för att elektrifiera sjötransporter i Norden. Vi möter ett mycket stort gensvar bland investerare, energiföretag och rederier som aktivt söker nya fossilfria lösningar.
EU tar nu steg i rätt riktning genom FuelEU Maritime, med förslag om beskattning av fartygsbränslen. Att börja beskatta fossila bränslen också inom sjöfarten är helt centralt. Samtidigt krävs det mer för att en storskalig omställning ska ske. Det behövs stödsystem som uppmuntrar teknikskifte inom sjöfarten och det behövs uppmuntran till dem som tar första steget mot förnybara bränslen, även om de inledningsvis är dyrare.
Ett hinder vi redan nu borde kunna enas om att röja undan är den rådande synen på koldioxid från skogen och skogsindustrin i EU. Jag menar att biogen koldioxid är och bör betraktas som en hållbar och viktig råvara med stora industriella möjligheter i hela landet att producera och exportera bränslen för att elektrifiera hela transportsektorn.
Claes Fredriksson,
VD och grundare Liquid Wind
