Biologisk mångfald inte bara blommor och bin
Diskussionen kring biologisk mångfald är i dag helt centrerad kring bevarandet av flercelliga organismer. Men vem bryr sig om de encelliga organismerna?
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Biologisk mångfald borde omfatta så mycket mer än bara bevarandet av vackra blommor, sällsynta fåglar och betagande fjärilar. Om vi inte är rädda om det svenska jordbruket och inte sköter vår åkermarks hävd kommer vi att få svårt med livsmedelsförsörjningen i vårt land under kommande klimatförhållanden.
Diskussionen kring biologisk mångfald är i dag helt centrerad kring bevarandet av flercelliga organismer. Minst lika betydelsefulla är de encelliga organismerna och alla mikrober (bakterier och virus). Men vem har koll på dem?
Med utgångspunkt från och med tanke på människosläktets överlevnad och fortsatta utveckling kan dagens tillämpningar inom begreppet ”biologisk mångfald” anses vara för grunda och tunna. Observera att det vi här talar om är således mänsklighetens verkliga överlevnad och fortsatta välbefinnande. Alltså inte något allmänt flum om att den ena eller andra arten i sig har rätt att existera på en viss plats under en viss tid på vår planet. Inte heller kan de personer tas på allvar som ifrågasätter mänsklighetens dominans och rätt att definiera aktiviteterna på vår planet. Något annat synsätt är politiskt helt omöjligt att få majoritet för.
Detaljerat gäller denna diskussion jordbruksmarkens hävd (mikrobernas artsammansättning och antal), markens struktur (utebliven markfrost på styva leror, exempelvis i Uppland, Väster- och Östergötland samt Skåne) och dess mullhalt. Diskussionen gäller även markens näringsinnehåll, betydelsen av det atmosfäriska nedfallet av olika kväveföreningar och surt regn, markens vattentillstånd och dess fröbank av ogräsfrön samt jordbrukets kemikalieanvändning.
Tänk på vilka ofantliga mängder av biomassa, av avföring och vissa föroreningar, som skulle ansamlas på vår planet om inte de encelliga organismerna och mikroberna skötte sig och gjorde sitt jobb. Det är otänkbart att de flercelliga organismerna, inklusive människan, på något sätt skulle kunna förbruka eller på annat sätt ta hand om all den biomassa som bildas kontinuerligt på vår jord. Inte heller är det troligt att elden skulle kunna ta kol på all denna biomassa.
Lars Christersson
professor emeritus i energiskogsodling