Bjud in till auktion och sluta trampa vatten
Det behövs en mental omställning och vilja för att ta tillvara på skogens potential som biodrivmedel. Kunskapen är nämligen inte problemet, skriver Pär Fornling.
Det behövs en mental omställning och vilja för att ta tillvara på skogens potential som biodrivmedel. Kunskapen är nämligen inte problemet, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Nyligen fick Energimyndigheten en forskningsrapport som ligger rätt i tiden. Den handlar om hur snabbväxande lövträd kan användas för tillverkning av drivmedel. Tanken är att odla poppel på nedlagd åkermark. Poppel kan också bli ett nytt trädslag på "granåkrar" där rotröta hindrar ytterligare en generation gran.
Enligt forskarna vid Luleå tekniska universitet är produktionskostnaderna ungefär hälften jämfört med dagens fossilfria diesel (HVO) vid pump, men då tillkommer en del ytterligare kostnader. Inte minst skatter.
Dessutom förutsätter det en storskalig satsning. Med andra ord att vi vågar ta steget fullt ut och slutar trampa vatten. Kanske är tiden den rätta nu när följderna av läget i Ukraina är en brutal påminnelse om beroendet av importerad energi.
Tekniskt är det knappast något problem. I rapporten förespråkas att gå över förgasning, men det finns fler vägval, däribland pyrolys. Och forskningen vid SLU/Alnarp har kommit en bra bit på vägen för vägledning vid odling.
Nej, kunskapen är inte problemet. Däremot behövs en mental omställning och vilja att ta tillvara på skogens potential.
Att odla snabbväxande lövträd är en intensiv produktion med konstant höga virkesförråd per hektar och därmed en konstant högre inlagring av kol. Den koldioxid som släpps ut vid förbränning äts upp av tillväxten för de kvarvarande träden i odlingssystemet. Dessutom går det fort, och det är bråttom att binda in kol. Under rätt förutsättningar är tillväxten den dubbla, jämfört med gran.
I rapporten identifieras Vänersborg som särskilt lämpad för en anläggning eftersom det finns gott om lämplig areal i närområdet.
För att komma igång behöver markägarna någon form av uppmuntran och försäkringar, även om virket kan användas till flera produkter. Och för den som investerar ett par miljarder i fabriken behövs någon form av skyddsnät. Det är inte konstigt. Att bryta isen och visa vägen för andra tar emot. Dessutom måste man ta höjd för att de politiska spelreglerna ändras hela tiden.
Marknaden har ett system att hantera det här i form av en omvänd auktion. Den aktör som kan leverera tjänsten till lägsta kostnad vinner anbudet. Det används i flera länder och Energimyndigheten har föreslagit omvänd auktion när det gäller en anläggning för att fånga in och lagra koldioxid i berggrunden. Förfarandet passar minst lika bra för ett visionärt beslut om biobränsle.