Den svenska regeringen vill öka krisberedskapen och säkra tillgången på inhemska livsmedel. Men för att skapa en stabil och trygg tillvaro måste tillgången på mat säkras i hela världen, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Frihandelsförespråkarna, som för några år sedan pratade sig varma för livsmedelsimport till Sverige, har tvingats tänka om. Pandemin, klimateffekter och det oroliga säkerhetsläget har visat att både logistik och produktion av livsmedel snabbare än anat kan råka ut för stora störningar.
Den ryska ockupationen av Ukraina har minskat tillgången på bland annat vete, majs och solrosolja, och gjort att priserna rusat i höjden. FNs livsmedels- och jordbruksorgan, FAO, har beräknat att kriget i Ukraina, och den uteblivna exporten från både Ryssland och Ukraina, orsakat en global prisökning på spannmål med 17,1 procent.
Många hade hoppats att Indien skulle kunna fylla igen skördebortfallet och därmed hålla nere priserna, men världens näst största veteproducent och åttonde största veteexportör stoppade nyligen sin export. Indien har nämligen drabbats av värmebölja och årets produktion av vete har minskat med flera miljoner ton. Skörden behövs därför till landets egen befolkning och exportstoppet fick vetepriset att skena på världsmarknaden.
I Sverige behöver vi med största sannolikhet inte oroa oss för brist på mat. Även om priserna stiger har de allra flesta råd att handla mat. Men i länder med sämre betalningsförmåga riskerar många att tvingas gå hungriga. FN har tidigare varnat för att 1,7 miljarder människor kan komma att utsättas för fattigdom, nöd och svält, på grund av kriget. Det motsvarar en femtedel av världens befolkning.
Medelsvensson lägger drygt tolv procent av sin inkomst på mat. En tanzanier var tvungen att i genomsnitt avsätta 60 procent av sin lön för mat, redan före prishöjningarna som kriget i Ukraina orsakat.
Att få äta sig mätt är kanske vårt mest elementära behov, och brist på mat är en allvarlig säkerhetspolitisk risk. Under den arabiska våren för drygt tio år sedan, startade bland annat skyhöga priser på bröd oroligheter i Tunisien. Upploppen och demonstrationerna spred sig sedan till stora delar av den arabiska världen, och utvecklades till krav på demokratisering, mänskliga rättigheter och bättre levnadsvillkor.
Det var mot en sådan bakgrund som FNs livsmedelsprogram, World Food Programme, fick Nobels fredspris 2020. Lokal matproduktion är också en förutsättning för att människor ska kunna stanna där de bor och inte tvingas på flykt.
Den svenska regeringen vill nu öka krisberedskapen och säkra tillgången på inhemska livsmedel. Men för att skapa en stabil och trygg tillvaro måste tillgången på mat säkras i hela världen. Det gör vi bäst genom att värna all odlingsbar mark, säkra tillgången på utsäde, gödning och vatten samt ge världens bönder rimliga arbetsvillkor.
