När skogsdebatten blev hetare, familjeskogsägarna saknades och få höjde sin röst bestämde sig Amalia Mattsson för att säga något. Med sitt engagemang för skogen, skogsägarna och landsbygden – och sin vassa penna, toppar skogsägaren Amalia Mattsson årets 50-lista.
Amalia Mattsson och hennes familj är den fjärde generationen på gården utanför Hallstavik, som hon tog över 2017.
– Då blev jag ägare och ansvarig för skogsbruket med drygt 100 hektar skog. Pappa arrenderar marken till sina köttdjur, säger Amalia Mattsson, som fram tills dess arbetade som maskiningenjör på Sandvik men valde att säga upp sig för att följa drömmen att bilda familj och spendera mera tid på gården.
När Amalia Mattsson ska närma sig frågan om varför hon var en av få skogsbrukare som gav sig in i skogsdebatten börjar hon från början.
– Jag hade länge tänkt på hur jag skulle vilja sköta min skog. Jag har läst på kring miljöfrågor, pratat med de som jobbat i skogen och som ägt skog länge. De som jag till slut har lyssnat på är de från skogsbruket. Jag har inte känt att miljörörelsen vet vad de pratar om när det gäller skogen, när de till exempel jämför Amazonas med den svenska skogen, säger hon.
Amalia Mattsson blev uppringd och tillfrågad om hon ville skänka mera pengar så att de skulle kunna rädda skogen och ängsmarken för den biologiska mångfaldens skull. När personen inte kunde svara på vad eller vem skogen skulle räddas från, då tändes gnistan.
Hon gick ur Naturskyddsföreningen, mejlade generalsekreteraren och skrev ett inlägg till Norrtelje tidning – och fick svar på tal.
– Och så var den debatten i gång, säger hon.
– Jag har blivit så upprörd, jag har pendlat mellan förtvivlan och övertygelse. Jag har undrat varför ingen säger något, och väntat på att de stora medierna ska ta med alla perspektiv. När det inte kom tänkte jag: Jag måste säga något, säger Amalia Mattsson.
Därför tackade hon också ja när hon i somras blev erbjuden att medverka i ett inslag SVT:s Rapport om de kommande politiska besluten kring skogen.
– Jag ställdes i inslaget mot Skydda skogen och en representant som presenterades som professor i biologi. Men han var i själva verket professor i vit biologi, i biofysisk kemi, inte grön biologi. Reportern frågade även om man kan lite på skogsägarna. Då började jag bli väldigt upprörd över hur medierna rapporterade om skogen, säger hon.
Hon började skriva ännu mer vad hon tyckte att ingen annan sa, att naturreservat inte kan bevara skogen eftersom den naturliga åldringsprocessen till slut gör dem omöjliga att vistas i och rycker undan benen för de arter som från början var tänka att skyddas, hur skogen ofta hör ihop med och är en förutsättning för jordbruk och hur hårt folk arbetar i skogen. Detta ledde till debattartiklar även i Land Skogsbruk.
Hon har saknat fler vanliga skogsbrukare i debatten, men tror att trots att debatten pågått i decennier tog hettan i den senaste debatten många på sängen.
– Inom jordbruket har man länge jobbat med att vara öppen, visa och berätta om sin verksamhet och jag tror att det är så även skogsbruket behöver göra. Det här är egentligen en effekt av urbaniseringen, det är få som känner någon som äger skog och man vistas inte på landsbygden och kan se hur det ser ut i en aktivt brukad skog, säger hon.
Amalia Mattsson medverkar även i en film till materialet Skogen i skolan och tror att det är en bra väg för att informera om skogsbruket.
– Det är viktigt att gå ut i vanliga kanaler, de som läser facktidningar är redan frälsta. Det är allmänheten som måste fås att förflytta sin ståndpunkt.
Hon kommer att fortsätta att debattera så länge ”det brinner” inom henne.
– Jag själv kan inte ändra opinionen men jag kan dra mitt strå till stacken. I alla fall har de hört vad jag har att säga och kan förhålla sig till det. Det är svårt att hjälp andra, men nu har jag kommit på hur man skriver debattartiklar och det har blivit min kanal till att göra något bra, säger Amalia Mattsson.
