Byt perspektiv från hot till möjligheter
Under överskådlig tid förblir tall och gran ryggraden i svenskt skogsbruk, men man kan inte blunda för hoten med ett förändrat klimat. Riskspridning är bra, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vi är extremt beroende av två trädslag. Det finns mycket att vinna på att sprida riskerna genom att ta vara på möjligheterna med fler alternativ. Därför skjuter vi oss själva i foten genom idiotstoppet för främmande trädslag.
Även om det finns möjligheter att prova alternativ andas regelverket förbud och minerad mark. Attityden avskräcker och FSC-certifieringen har det gått mot ännu mer begränsningar.
Tankegodset bygger på nationalismens baksida och tron på att man kan frysa en föränderlig värld. Trädslagen har alltid förflyttat sig geografiskt, utan hänsyn till landsgränser. I ett förändrat klimat går det fortare, alldeles oavsett regler om certifiering.
Exempelvis är poppel och hybridasp "främmande trädslag". Man kan verkligen ifrågasätta nyttan av dödskallemärkningen. Det behövs ingen större fantasi för insikten att det i flera fall blir trevligt med lövträd som alternativ till täta mörka granåkrar. Och man får ha paranoida drag för att köpa en hotbild där de snabbväxande lövträden tar över landskapet och konkurrerar ut vår inhemska växtlighet. Tvärtom bidrar de till mångfalden.
Det finns förstås gränser och det behövs kritiska prövningar, men nu handlar det bara om att försöka frysa tiden, blunda och navigera mot framtiden med backspegeln.
Professor Leif Kullman är något av skogsvärldens Indiana Jones. Han har grävt fram flera häpnadsväckande fynd som kullkastar gamla sanningar om trädens historia. I slutet av 1990-talet hittade han en nästan 10 000 år gammal kotte av sibirisk lärk på Fulufjället. Det bidrog till att sibirisk lärk nu klassas som ett inhemskt trädslag, vilket är alldeles utmärkt. Men man hade kunnat förvänta sig att bedömningen grundades på en bredare analys. Om hur trädet klarar klimatet, risken för skador, konkurrensen med andra arter och liknande nyckelfrågor.
Vi får hoppas att det också dyker upp barr från sitkagran och ett ekollon av rödek från istiden. Det är fina trädslag under rätt förutsättningar, men det är väldigt konstigt om fossila fynd avgör dess framtid.
Under överskådlig tid förblir tall och gran ryggraden i skogsbruken, men man kan inte blunda för hoten med ett förändrat klimat. Riskspridning är bra. Alternativa trädslag med hög tillväxt motverkar dessutom klimateffekten genom att binda in mycket kol på kort tid. Och alldeles oavsett finns det anledning att ta tillvara skogens fulla möjligheter. En del nya trädslag kan bli lönsamma alternativ genom virke av hög kvalité till ett bra pris.
Under ordnade former finns all anledning att välkomna en ökad mångfald.