Centern ställer i utsikt att biodrivmedel skulle utgöra någons sorts frälsning för den svenska skogsindustrin, men det vi har sett hittills är dyrare bränsle för transporter och skogsmaskiner, skriver tre sverigedemokrater.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I en debattartikel i Land Skogsbruk skriver företrädare för Centerpartiet att hög inblandning av biodrivmedel skulle gynna svenskt skogsbruk och klimatomställningen. Denna politik har man drivit under decennier, så det kan vara dags för en kritisk utvärdering.
För det första har det blivit oerhört dyrt. Biodrivmedlen har som regel avsevärt högre produktionskostnader och kan bara överleva på marknaden genom skattelättnader eller inblandningsplikt. Detta innebär en samhällskostnad på flera miljarder per år i uteblivna skatteintäkter och onödigt dyra drivmedel till direkt skada för landsbygden och industrin, som Centern säger sig vilja värna.
För det andra har konsumtionen av biobränsle tvingat oss till storskalig import från den internationella marknaden, där det i praktiken är omöjligt att veta vilka de direkta och indirekta miljöeffekterna blir.
Det finns bättre och sämre biodrivmedel, så långt är de flesta nog överens. Och vi i Sverigedemokraterna motsätter oss inte heller reduktionsplikten i sig, men vi vill sänka volymerna till nivåer som är ekonomiskt och miljömässigt försvarbara.
Men om vi gör som Centern och Miljöpartiet vill och ständigt driver upp efterfrågan genom politiska åtgärder, ja då kommer vi direkt eller indirekt att bidra till så kallad förändrad markanvändning i andra länder, vilket direkt eller indirekt bidrar till ökade utsläpp av växthusgaser. Skulle man dessutom driva igenom detta på EU-nivå så uppstår genast en enorm efterfrågan på ”ful-biodrivmedel”, som alltså leder till ökade nettoutsläpp av växthusgaser och samtidigt utgör ett hot mot biologisk mångfald i producentländerna.
Löften om stora mängder fordons-biodrivmedel från den svenska skogen har vi hört mycket länge, men resultatet är magert. Talloljan fungerar rent tekniskt, men mängden tallolja som står till förfogande är begränsad och används redan idag till gröna kemikalier som har högre förädlingsvärde. Miljarderna som satsades på etanol och biogas från skogen var i praktiken bortkastade och någon lösning på importbehovet finns alltså inte i sikte.
Därför klingar det ihåligt när Centern ställer i utsikt att biodrivmedel skulle utgöra någons sorts frälsning för den svenska skogsindustrin. Det vi har sett hittills är dyrare bränsle för transporter och skogsmaskiner. Ett remissvar från Skogsindustrierna signalerar oro för ytterligare prisökningar när reduktionsplikten ökar.
I detta sammanhang ska vi framhålla att Sverigedemokraterna inte motsätter sig att den svenska skogen används som biomaterial och bioenergi, till exempel i form av värmeenergi och elektricitet. Vi säger vidare bestämt nej till alla initiativ från både regeringen och EU som skulle missgynna skogsindustrin, vilket även gäller taxonomins utformning.
Vi noterar samtidigt att Centern sedan 2014 har låtit berörda departement stå under inflytande från Miljöpartiet, som har en helt annan syn beträffande skogssektorn och andra landsbygdsfrågor. Ett första steg från Centerns sida vore alltså att inte låta Miljöpartiet besluta i dessa frågor i regeringsställning.
Mats Nordberg (SD), riksdagsledamot med ansvar för skogsfrågor
Martin Kinnunen (SD), riksdagsledamot med ansvar för miljöfrågor
Jessica Stegrud (SD), EU-parlamentariker
