Nytt år och nya möjligheter. Vilka frågor ska vi prata om eller arbeta med detta år? För min egen del är jämställdheten en viktig fråga. Troligtvis är denna krönika inte den sista som jag skriver i detta ämne. Så börjar Marit Bohlin, LRF Ungdomen sin första krönika för 2021.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Strax före jul kom LRFs jämställdhetsakademi med rapporten "Ung och lovande". Jag rekommenderar er att läsa den. Jag har tidigare skrivit om faktaresistens och om att framhålla vetenskapliga rapporter istället för känslor eller tyckanden. Jämställdhetsakademins senaste rapport ger en bild av jämställdheten i åldrarna 18–36 år inom det gröna näringslivet. Den ger också en beskrivning kring vad jämställdhet är för något. Dessa tre punkter är bra att ha i bakhuvudet. För alla, även för mig själv.
• Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet.
• Att arbeta för ökad jämställdhet är att verka för att alla människor ska kunna forma sina liv som individer, utan att föreställningar om kön begränsar oss.
• Jämställdhet handlar inte bara om jämn könsfördelning utan också om att uppmärksamma attityder, normer, värderingar och ideal som påverkar livsvillkoren för kvinnor och män inom samhällets olika områden.
Jag tycker att dessa tre punkter beskriver jämställdhet på ett bra sätt. Debatten kan ofta vara lite skev på grund av att människor utgår från olika bilder av vad jämställdhet är. En sak som vi inom skogsnäringen ska ta lite extra vara på är just den om möjligheter, och att det ska ges samma möjligheter till kvinnor som män. Så är det inte idag. Ta den enkla saken som att hitta ett par sågskyddsbyxor. Ska det vara så svårt för en kvinna? Ja, uppenbarligen.
Nyligen diskuterade jag generationsskiften med ett gäng kvinnor. Vi konstaterade att inom bekantskapskretsen så har den stora majoriteten kvinnor valt att flytta från släktgården till sin partners gård. Denna fråga, tillsammans med rapporten som visar hur ägandet är fördelat mellan kvinnor och män, gav mig en rejäl funderare.
Varför ägs 98 procent av den jordbruksmark som är 30 hektar eller större av män? Skillnaden är lite mindre på skogsmark, men pekar åt samma håll. Är det normer som spelar in? Eller är det precis som med sågskyddsbyxorna? Vi kvinnor får inte samma möjligheter? Oavsett så är det en fråga som vi måste uppmärksamma och göra något åt. Hela branschen kommer att må bättre av att den blir mer jämställd.
Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen
