Debattören Sverker Linden manar till säljbojkott mot företag som bojkottar virke från nyckelbiotoper. ”Ställer Leif Öster upp på en säljbojkott för rimligare certifieringsvillkor och högre virkespris”, frågan han.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Land Skogsbruks krönikör Leif Öster pläderar för en obetingad tilltro till skogsbolagen eftersom han har fått 100 000 kronor i bonus för sin certifiering. Han säger inget om resten av betalningen för virket men förmodligen fick han, som de flesta andra, hälften av vad skogsbolagen och Södra betalar för virket från Baltikum.
Certifieringskraven är oskäliga, skadliga och präglas av rättslöshet. De är anpassade ägare med stora skogsinnehav och ett exploaterande skogsbruk i urskog. Det har inte Sverige. Men skogsbolagen har ändå infört modellen med modifieringar som gynnar dem på de små skogsägarnas bekostnad.
Det finns inget i certifieringsmodellen som säger att varenda leverantör måste vara certifierad. Skogsbolagen kan använda sitt eget markinnehav för att täcka certifieringskraven för hela sin virkesfångst. Men i stället byter de bort lämpliga certifieringsområden mot mark från staten och kräver att de små skogsägarna ska stå för de certifieringskrav de tagit på sig. Som kompensation till staten kan bolagen komma att kräva att de små skogsägarna ska ge bort sina nyckelbiotoper. FSC borde rikta sina krav mot skogsbolagen inte mot enskilda skogsägare som de aldrig har förhandlat med.
En annan invändning är att skogsbolagen när som helst kan ändra villkoren för certifieringen utan att avtalet sägs upp och förhandlas om. Man kan kräva att den avsatta arealen ökas, att skogsägaren ska acceptera att nyckelbiotoper och reservat får inrättas på marken utan ersättning eller att markägaren accepterar att virke från nyckelbiotoper inte får avverkas och säljas. Att villkoren kan skada fastigheten eller nyckelbiotopen spelar ingen roll. Villkoren innebär att den som certifierar sig avhänder sig rätten att bestämma över förvaltningen av sin fastighet. Där har staten och skogsbolagen ett gemensamt intresse.
Ikea används i reklamen för certifieringen. Jag tror inte att Ingvar Kamprad hade gillat att Ikea har som leveranskrav att småländska skogsbönder ska avhända sig bestämmanderätten över sin skog.
Jag har försökt ta reda på vem som företrädde de enskilda skogsägarna (säljarna) när dessa villkor infördes. Skogsindustrierna säger att de inte har med certifieringen att göra och att de inte vet vem som företrätt skogsägarna. De ifrågasätter köpbojkotten. LRF Skogsägarna meddelar att de i egenskap av säljarrepresentant inte företrätt skogsägarna. LRF har inget med certifieringen att göra.
Skogsbolagen har nu infört köpbojkott för att driva igenom sin vilja. Bojkott har aldrig i modern tid använts av parterna på virkesmarknaden. Men när handsken nu är kastad bör skogsägarna ta upp den och införa säljbojkott mot företag som bojkottar virke från nyckelbiotoper. Kanske kan vi då också få samma priser som skogsbolagen betalar för virket från Baltikum. Ställer Leif Öster upp på en säljbojkott för rimligare certifieringsvillkor och högre virkespris?
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
