Vi lever i en värld där en miljard människor går och lägger sig hungriga. Vi lever i ett land där cirka 800 000 hektar jordbruksmark inte längre används, och vi har en omfattande nettoimport av mat – och därmed indirekt användning av jordbruksmark – från andra länder, till och med andra världsdelar. Samtidigt tas produktiv åkermark ur produktion för att bebyggas med bostäder och vägar, för närvarande cirka 700 hektar per år. Jordens befolkning ökar med 90 miljoner människor om året. FN:s livsmedelsorgan FAO säger att världens livsmedelsproduktion måste öka med 40 procent till år 2050 för att tillgodose den ökning av efterfrågan till följd av en ökande och rikare befolkning med ändrade matvanor (ökad köttkonsumtion). Ny åkermark röjs ur bland annat regnskog. Förutom att det är miljömässigt helt oacceptabelt, är den marken mager. Alltså jordens befolkning ska dela på allt mindre och magrare åkermark.
Samtidigt räcker den nuvarande produktionen för att mätta världens magar. Hunger beror idag i första hand på orättvis fördelning av mat. Hur försörjningsläget ser ut längre fram i tiden, är ovisst. Klimatförändringarna gör situationen svårbedömd. Sedan är inte försörjningen en matematisk fråga, utan en viss överproduktion med lageruppbyggnad måste finnas för att stå emot olika typer av störningar i den globala livsmedelsproduktionen.
Sverige behöver en strategi att förhålla sig till detta.
Ett annat skäl är sårbarhet. Att andra länder ska försörja oss väcker hos många en känsla av otrygghet. Samtidigt är det globala livsmedelssystemet baserat, liksom transportsektorn, på ökande användning av billig fossilenergi. Det ställer till miljöproblem och gör systemet sårbart för en snabb ökning av oljepriset. Samhällets totala beroende av elektricitet ger en fingervisning om sårbarheten för vår livsmedelsförsörjning.
Sverige behöver en strategi att möta den situationen.
Sverige ligger långt framme vad gäller miljö- och djurskyddskrav. När vi importerar livsmedel och foder, exporterar vi samtidigt miljöproblem och djurlidande. Bristen på vatten är ett allt mer överskuggande problem för en stor del av världens länder. Att vi ska minska det ekologiska fotavtrycket från vår konsumtion behöver inte betyda att vi ska minska vår produktion. Sverige behöver en strategi för att hantera detta.
Miljöpartiets vill ha ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar jordbruk som gör oss till en nettoproducent av mat globalt sett. Sveriges jordbruksmark ska användas för att i första hand producera livsmedel.
undefined