Ena sidan i skogsdebatten ger en falsk bild av vilka motståndarna är. Det finns ingen som förespråkar att all Sveriges skog ska bestå av granar i krattade rader, men kanske behövs en sådan företrädare för att slutsatsen ska landa i ett rimligt mellanting, skriver Ester Hertegård.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I samband med skogsutredningen har skogen blivit en het fråga. Frekvent aktuell på nyhetsplats, debattsidor och rapportsläpp. Remissperioden är nu över och skarpa lagförslag väntas i juli. De ska sedan ta sig igenom riksdagen. Debatten är stundvis hätsk, där skogsägarrörelsens medgörlighet ligger dem i fatet och äventyrar en sansad slutsats i förhandlingarna.
Alla som varit part i förhandling vet att den inledande positioneringen ska vara väl tilltagen åt det håll slutsatsen önskas. Motparten gör detsamma och i slutändan möts man någonstans mellan ytterkanterna. När förhandlingen sker i den offentliga debatten, vilket skogsutredningen med sina över 700 remissvar och en oändlig mängd övriga inspel kan påstås göra, är det trångt kring förhandlingsbordet.
Aktivister kedjar fast sig vid skogsmaskiner. I Fältbiologernas remissvar yrkar man på att bruka skogen utan att träd huggs ned. Få av de största skogsbrukskritikerna verkar vara skogsägare själva.
Dessa representerar den ena ytterligheten i skogsdebatten. Deras positionering är extrem och antyder att skogsägare och brukare har som enda mål att göra vinst.
Både public service och de stora mediehusen har blivit forum för ett kulturkrig där skogsägarsidan definitivt förlorat. I Sveriges Televisions Kulturveckan, exempelvis, tillåts två poeter utan kritiska motfrågor konstatera att Sveriges skogar systematiskt skövlas och ersätts av plantage. I Dagens Nyheter publiceras en lång reportageserie där en till synes skrupellös skogsindustri skildras.
Vilka finns då på andra ytterlighetssidan? De korpulenta cigarrökande skogsägarkrösusarna som inte bryr sig skvatt om miljön eller klimatet? Skogsskövlarna? Nej, när skogsbrukarsidan får komma till tals lyfts istället rätten att utöva långsiktig miljöhänsyn i kombination med råvaruuttag för klimatnytta i de skogar man äger. Det är alltså någonstans mellan denna sansade sida och Fältbiologernas icke-brukande som vi kan vänta oss lagstiftning.
Parten saknas som företräder åsikter om att all Sveriges skog ska bli plantage och granåker. Istället blir äganderättsförespråkarna extremen på skogsbrukarsidan. Skogsskövlarna har inte inkommit med remissvar. I avsaknad av dessa finns nu inget annat alternativ än att hålla linjen, och det hårt.
