”Djurskyddstillsynen – inkompetens eller aktivism?”
Kan det vara så att tjänstemän vid länsstyrelsen drivs av ideologier som inte har stöd i svenska lagar och förordningar? Det undrar debattören Ulf Magnusson, veterinär och professor vid SLU.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svenska djurbönder har inte bara torkan att kämpa emot. De kan också utsättas för ogrundad maktutövning från länsstyrelser.
En mjölkbonde skickade en ko på slakt som vid slakten visade sig vara dräktig. I Sverige får kor av djurskyddsskäl inte skickas till slakt närmare än 28 dagar innan beräknad kalvning.
Livsmedelsverkets veterinär vid slakteriet uppmärksammades på att fostret såg välutvecklat ut, varför han gjorde en anmälan till Länsstyrelsen. Det ska dock noteras att veterinären själv inte inspekterat fostret.
Vid Länsstyrelsen kontaktade en så kallad djurskyddshandläggare mjölkbonden som dock kunde uppvisa dokumentation på att kon hade 31 dagar kvar till beräknad kalvning, det vill säga längre tid än den nedre gränsen på 28 dagar. Ärendet, som byggde på Livsmedelsverkets dåligt underbyggda anmälan, borde självklart ha avslutats här.
I stället skriver djurskyddshandläggaren tillsammans med en avdelningschef en så kallad åtalsanmälan mot mjölkbonden, baserad på en egenhändigt hopsnickrad matematik där de anger att kor inte får skickas till slakt närmare än 38 dagar före förlossning.
Anmälan skickas sedan till åklagare där förundersökning inleds och åtal väcks. Efter två års brottsmisstanke friades lantbrukaren av en enig tingsrätt och domen överklagades inte till hovrätten.
Att en länsstyrelse ägnar sig åt ogrundad maktutövning är givetvis helt oacceptabelt. En orsak kan vara inkompetens. Av okänd anledning har inte länsveterinärerna involverats i detta ärande. I stället har djurskyddshandläggaren och den juridiskt skolade avdelningschefen ägnat sig åt den besynnerliga matematik som utgör grunden för deras åtalsanmälan.
En anmälan skulle inte ha upprättats om länsstyrelsens egna veterinärmedicinsk kompetens konsulterats.
Inkompetens är illa. En annan möjlig förklaring till länsstyrelsens agerande är dock värre. Kan det vara så att tjänstemän vid länsstyrelsen drivs av ideologier som inte har stöd i svenska lagar och förordningar? I frågor där det finns ett starkt engagemang och ett stort mått av aktivism kan man inte utesluta att sådana ”trojaner” ägnar sig åt egenhändig myndighetsutövning. Tyvärr.
Förhoppningsvis tillser den aktuella länsstyrelsen framgent att djurskyddsärenden handläggs av personal med rätt kompetens. Det borde också vara självklart att chefer med förvaltningsrättslig kompetens ser till att myndighetsutövning mot enskilda sker inom ramarna för gällande lagar och förordningar. Tilltron till svensk djurskyddstillsyn och myndighetsutövning urholkas av det maktspråk länsstyrelsen i fråga uppvisat.
Ulf Magnusson,
Leg veterinär och professor, SLU