Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Staten förlorade i domstol – igen. Skogsstyrelsen gjorde ett försök att utmana bärande delar av landsbygdens ekonomiska fundament: privatpersoners äganderätt och medborgarens rätt att äga, vårda och bruka sin egen tuva.
Det var ett vågat försök att hitta ett juridiskt kryphål för att avsätta skog utan att betala för sig. Men Mark- och miljööverdomstolens dom gällande fjällnära skogar kastar en skugga över myndigheten.
Det gick inte vägen och denna ovärdiga process måste få konsekvenser. Staten måste sluta hota äganderätten.
Det Skogsstyrelsen, som i den juridiska processen företrätts av Kammarkollegiet, har försökt göra är att hävda att skog inte utgör ”pågående markanvändning” och försökt undvika att betala ut ersättningar till ägare av fjällnära skog som nekats tillstånd att avverka sin egen skog.
Vi förväntar oss att myndigheten rättar sig efter domslutet och att inga liknande aktiviteter kommer vidtas framöver. Statliga myndigheter har genom domstolsprövningar konsekvent försökt att flytta gränserna, vilket skapar en stor oro för enskilda skogsägare och hela skogsnäringen.
Nu har staten dessutom förlorat ett antal prövningar i domstol där äganderätten varit i fokus och detta borde vara en signal om att det är dags att sluta driva frågor på det här sättet.
Statminister Stefan Löfven, som tillsammans med Miljöpartiet, konsekvent blundat för myndighetshotet mot äganderätten, måste ta ansvar och göra de förändringar som är nödvändiga för att återupprätta förtroendet för myndigheten.
Den juridiska process som myndigheten initierat har skakat om skogsnäringen och även om endast en handfull ägare av fjällnära skog varit inblandade i det aktuella ärendet, så har myndighetens agerande sänkt värdet all fjällnära skog med hundratals miljoner kronor.
Farhågan har varit att om fjällnära skog inte är att betrakta som pågående markanvändning, då kan resonemanget lätt vidgas och appliceras även på andra former av skogsägande.
Myndighetens agerande har därför skapat oro och osäkerhet hos skogsägare som investerat sina besparingar, belånat sig eller förvaltat skog som gått i arv genom generationer – trots att äganderätten ska vara skyddad av grundlagen.
Fastän mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt var tydliga i sin bedömning och gav skogsägarna rätt, valde ändå myndigheten att driva fallet vidare till mark- och miljööverdomstolen och ytterligare förlänga plågan.
Att skogsägarna fått rätt är naturligtvis mycket positivt och glädjande – i första hand för de enskilda individer som varit föremål för Skogsstyrelsens juridiska experimentverkstad. Även övriga skogsägare och skogsnäringen som helhet kan dra en suck av lättnad över att Skogsstyrelsen inte lyckades upphäva rätten att äga och bruka sin egen skog utan skälig ersättning.
Vi har under många år tillsammans med kollegor i Centerpartiet, skogsägare, andra markägare och människor som värderar äganderätten kämpat hårt för att stärka densamma.
Den utredning som nu pågår bottnar till stora delar just i Skogsstyrelsens agerande gentemot skogsägare och förhoppningsvis kan den utmynna i förändringar som förtydligar den enskildes rätt att äga och bruka sin egen skog.
Skogsstyrelsen var en gång en uppskattad myndighet av svenska skogsägare. För att återuppbygga det förtroendet så måste äganderätten och rättssäkerheten stärkas. Skogsvård ska bygga på frivillighet och ersättning för brukandebegränsningar ska vara en självklarhet.
Därför hoppas vi innerligt att Skogsstyrelsens och staten tar domstolens beslut till sig och slutar med att försöka tillskansa sig andras egendom. Detta kan bli början på en uppvärdering för den svenska äganderätten.
Näringspolitisk talesperson, Centerpartiet
Skogspolitisk talesperson, Centerpartiet