Trender går upp och ner, något som blir tydligt när en näring som en gång subventionerats för att finnas nu ska betalas för att avvecklas. Frågan är vilken näring som står näst på tur? Det skriver Elisabeth Hidén.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
De första minkarna importerades till Sverige 1928. Därefter växte produktionen stadigt och staten erhöll under en period stöd till minkgårdar för att stimulera tillväxt på landsbygden. Under 1900-talets mitt hade vi 1500 svenska minkgårdar, 1980 producerade vi drygt 1,6 miljoner minkskinn. Därefter har det skett en kraftig minskning av antalet gårdar och en viss minskning av sålda skinn. Det är dock en bransch som fortfarande skapar stora värden.
Exporten av pälsprodukter från Sverige 2015 genererade 2 978 482 euro. Näringen skapar jobb på landsbygden, exportmiljarder och skatteintäkter. Den som startade en minkfarm 2014 var skuldfri på tre år. Lik övrig svensk produktion är det starka djurskyddslagar och produkter i världsklass.
I regeringens budgetproposition för 2024 ligger förslaget att avsätta totalt 180 miljoner kronor år 2024 och 2025 för att stötta de företag med mink för pälsproduktion som frivilligt avvecklar sin verksamhet. Avvecklingen ska ske under 2024–2025. Regeringskansliet sitter nu och arbetar fram förordning om stödets utformning. Parallellt med det ska en översyn av djurskyddslagstiftningen inledas där syftet är att undersöka om pälsuppfödning helt ska förbjudas i Sverige.
Skattepengar ska läggas på att avveckla företag som genererar skatteintäkter. Trender går upp och ner, något som blir tydligt när en näring som en gång subventionerats för att finnas nu ska betalas för att avvecklas. Frågan är vilken näring som står näst på tur?
Vi bör vara medvetna om att flera av de drygt 80 organisationer som driver pälsfrågan på EU-nivå (och är anslutna till organisationen Fur Free Europe) även jobbar för att stoppa andra typer av djurhållning. Detsamma gäller i Sverige.
Fur Free Europes argumentation mot mink är att det skulle vara oetiskt att hålla djur endast eller delvis för päls, osäkert med hänsyn till covid-19 och ohållbart för miljön. Klickar man sig vidare och tittar på de organisationer som är ansluta används samma argument fast för gris, fågel och nöt. Oetiskt att ha djur endast för kött, mjölk och ägg. Osäkert med tanke på antibiotikaresistens. Ohållbart för klimatet.
Jag upplever det som en förflyttning av gränser åt fel håll. Ett steg där man inte, till skillnad från 1900-talets början, ser till landsbygdens möjligheter. Börjar våra beslutsfattare se det som fult och fel att nyttja djur för päls – hur långt är steget till att förbjuda nyttjandet av djur för ägg, ull, mjölk eller kött? De som driver dessa frågor tycker man kan byta ut köttet mot Quorn likväl som man kan byta pälsen mot polyester.
Vi måste vara medvetna om vad som sker, hålla huvudet högt och stötta våra branschkollegor.
Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen
