En ny boll i luften för skogens jonglörer
Massiv vedhuggning gjorde att vi klarade energikrisen under beredskapsåren. På köpet lades grunden till dagens fina skogstillstånd genom att vedhuggarna gallrade skogen, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Från mitten av 1980-talet och framåt hade jag anledning att på nära håll följa nedmonteringen av den gamla jordbrukspolitiken. Debatten var våldsam, men märkligt nog handlade den knappast alls om grundbulten i politiken. Den spik allt hängde på var inte levande landsbygd, regionalpolitik eller öppna landskap. Allt hängde på livsmedelsberedskapen.
Efter en lång utredning kom förslag till en ny jordbrukspolitik 1985. Utgångspunkten var att vi skulle klara att landet blev avstängt i tre år.
Då förslaget gått igenom den politiska kvarnen kunde den som var uppmärksam notera att de tre åren krympt till en tredjedel, med betydande import under tiden. Beredskapslagren såldes ut och nu vet vi hur det är. Vi har frukostflingor, men till kvällsmaten börjar det bli tomt i kylskåpet.
Det fanns goda argument att förändra politiken, men det var fel att dess grund raserades utan påtaglig debatt eller analys.
I skogen är det annorlunda. Där har aldrig beredskapen varit ett argument. Den har varit en naturgiven självklarhet. Risken är då att den glöms bort och det går lite hur som helst, ungefär som när livsmedelsberedskapen inte kom upp på agendan.
Och alldeles naturgiven är den inte. Under beredskapsåren klarade vi energikrisen genom massiv vedhuggning. På köpet lades grunden till dagens fina skogstillstånd genom att vedhuggarna gallrade skogen. Dessutom lyfte det skogsägarföreningarna som fick i uppdrag att organisera det hela.
Men det var då. Dagens vedeldning är annorlunda och bioenergin kan användas till fler produkter, förutsatt att den får utvecklas. Vi har nu en bakvänd debatt där brukandet ifrågasätts, liksom bioenergin.
Ett inhemskt förnybart bränsle som används i fristående anläggningar är förstås ett trumfkort. Dessutom är det, under rätt förutsättningar, bra för klimatet. Det är fullt möjligt att både bygga upp virkesförrådet till en permanent högre nivå och samtidigt ta ut mer bioenergi. Och skogen som helhet, med förädling utan importerade insatsvaror, är en väldig tillgång att förvalta.
Det handlar om ett aktivt och uthålligt brukande, alldeles oavsett vilka mål vi vill uppnå. Med aktiva insatser blir det bättre måluppfyllelse. Varje mål har sina medel. Eftersom en del mål är motstridiga handlar det om att prioritera, vilket är fullt möjligt. Att driva skogsbruk och forma politiken är att ha många bollar i luften. På en av de bollarna står det nu beredskap.