Fredrik Stål tog över skogen från sin mor för 12 år sedan Ganska snart efter övertagandet började han fundera på att gödsla delar av sin skogsfastighet i Smedjebacken, södra Dalarna.
– Jag hade läst lite, och tyckte att det verkade vara väldigt intressant. Efter att jag gjort lite gallringar fick jag in pengar som jag valde att lägga på gödsling.
Genom att vinsten återinvesterades i verksamheten blev det också skattemässigt fördelaktigt. Precis som för många andra privata skogsägare var en av svårigheterna för Fredrik Stål att få ihop tillräckligt stor areal med lämpliga objekt för att hålla kostnaden nere.
– Avdelningarna där jag gallrat var slutavverkningsskog, S1 eller S2, så där var det lämpligt att gödsla inför slutavverkning. Men sen fick jag lägga till en reservavdelning för att få upp arealen. Den var yngre och där hade jag inte gjort några ingrepp så det var kanske inte helt idealiskt.
Bäst ekonomi i gödslingen får man om man gör den ett par år efter en gallring och sen slutavverkar beståndet drygt 10 år efter gödslingen. Då hamnar tillväxten på rätt stammar, det finns utrymme för trädkronorna att utvecklas och man behöver inte "ligga ute" med kostnaden för gödslingen under så många år.
– Om man räknar på det så borde förrådet på den gallrade avdelningen, inklusive en uppskattad gödslingseffekt på 15 kubik per hektar, hamna på 273 kubik per hektar. I helgen klavade jag 350 träd och tog sex provytor och kom fram till ett förråd på 271 kubik, så det stämmer bra.
På borrkärnorna ser man också en tydlig effekt av åtgärderna både på det gallrade och på det ogallrade bestånden. På det gallrade går det inte utifrån borrkärnorna avgöra hur stor del av effekten som kommer från gallringen och hur stor del som kommer från gödslingen. Men förrådssiffrorna visar att gallringen haft förväntad effekt.
Fast nu är Fredrik Stål osäker på om han verkligen ska slutavverka de gallrade och gödslade avdelningarna.
– Du vet hur det är, man blir fäst vid sin skog. Jag kommer definitivt överväga om jag ska gödsla igen i stället.