De svenska problemen har mycket lite med bristande kunskaper eller galenskap att göra, utan främst beror på svensk skogslagstiftning och svensk skogspolitik. Det skriver forskaren och analytikern Magnus Nilsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Svensk skogsnäring lyckas inom EU inte övertyga andra än svenska beslutsfattare om den egna verksamhetens förträfflighet från miljösynpunkt. En ytterligare illustration till detta är den förhandlingsposition kring förnybartdirektivet som Europaparlamentet nyligen ställde sig bakom. Blir positionen lag skulle det kunna innebära att svenska fjärrvärmeanläggningar som eldar flisat virke i framtiden måste lämna in utsläppsrätter för de koldioxidutsläpp förbränningen orsakar. Beslutet fick näringen, svenska politiker, myndigheter och en del svensk media att (än en gång) hävda att Brysselpolitikerna antingen är fullständigt okunniga om skogsbruk eller rent av galna.
Förvisso finns det individer inom EU-apparaten med usla kunskaper om svenskt skogsbruk. En och annan är dessutom säkert galen.
Efter att i gott och väl 10 år ha följt EUs lagstiftningsarbete, främst på klimatområdet men även kring skog och biologisk mångfald, är min slutsats dock att de svenska problemen har mycket lite med bristande kunskaper eller galenskap att göra, utan främst beror på svensk skogslagstiftning och svensk skogspolitik.
Förnybartdirektivet avgör vart de stora flödena av direkta och indirekta subventioner till förnybar energi inom EU går. Det berör utsläppshandeln, men också många andra områden.
EU har dåliga erfarenheter av att, i all välmening, generellt ha främjat biodrivmedel, bara för att upptäcka att besluten ledde till skogsskövling och naturförstörelse i tropiska länder.
EU är en viktig aktör inom internationell miljöpolitik. Unionens politiska tyngd hänger på att den inte kan anklagas för dubbelspel och diskriminering. Unionens stöd till förnybar energi får inte undergräva arbetet med att bevara den biologiska mångfalden.
I sin färska utvärdering av riksdagens miljömål ”Levande skogar” konstaterar Skogsstyrelsen: "Miljökvalitetsmålet Levande skogar är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är negativ.”
Ur EU-apparatens perspektiv är det nog ändå inte de sakförhållanden Skogsstyrelsen beskriver som är grundproblemet, utan att svenska staten saknar instrument att säkra att landets skogar sköts på ett sätt som EU-systemet bör gynna.
Enligt det officiella paradigmet ska miljömålet i den svenska skogen inte säkras genom lagar och myndighetsutövning utan genom ”frihet under ansvar”. Men utan ett straffsanktionerat regelverk kan den svenska staten inte gå i god för att svensk skogsråvara producerats på ett acceptabelt sätt.
Så länge Sverige saknar ett regelverk och en fungerande uppföljning kring skogsnäringens miljöutmaningar, kommer svenskt skogsbruk fortsatt att mötas av misstro inom EU.
Magnus Nilsson, miljökonsult, forskare, klimatpolitisk analytiker.
Författare till ”Skydda lagom – en ESO-studie om miljömålet Levande skogar” (2018)
