Pär Fornling skriver att skogsutredningen räknar med att naturturismen ska dra in minst lika mycket pengar som skogsbruket och att man därför anser att nedlagt skogsbruk på landsbygden är ett övergående problem. Pär Fornling håller inte med.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det finns en typ av forskning och undersökningar som är tveksam. I princip går det till så här: Tusen personer tillfrågas i vilken grad de uppskattar att promenera i skogen. Svaren lämnas på en tiogradig skala. Därefter får de som gett höga poäng värdesätta promenaden i kronor. Låt säga att medelvärdet blir 50 kronor. Av detta dras slutsatsen att en klar majoritet är beredda att betala en femtilapp för att ta en promenad i naturen. Men den dagen då de verkligen ombeds öppna plånboken kan vi räkna på ett annat utfall.
Det finns många varianter av metodiken. I grunden är det den argumentationen förbundet Sportfiskarna använder när de vill riva dammar för kvarnar och vattenkraftverk. Man framhåller att markägaren kan tjäna mer på att sälja fiskekort, därför bör det vara fritt fram att riva dammarna. Frånsett att vackra miljöer och gamla kulturarv raseras är argumentationen ett bottennapp.
Liknande tankegångar finns i Skogsutredningen när man vill lägga en död hand över merparten av det fjällnära skogsbruket, vilket ger arbete och inkomster till skogsägare, entreprenörer och förädlingsindustri. I flera av landets kommuner är minst vart femte arbetstillfälle kopplat till skogsbruket.
Om man lägger ner skogsbruket konstaterar utredaren insiktsfullt att det drabbar landsbygden, men menar att det är ett övergående problem. På lite längre sikt antas driftiga landsbygdsbor dra in minst lika mycket pengar från besökarna som flockas till de väldiga reservaten.
Tänkandet går igen på flera håll. När det traditionella skogsbruket faller bort förutsätts olika former av turism kompensera för bortfallet.
Det finns förvisso ett antal duktiga turistföretagare som säljer naturupplevelser, hyr ut hus, driver restauranger och säljer konferenser med upplevelser i skogen. Men det är deras personliga drivkraft som ger resultat, inte de yttre förutsättningarna i form av natur. De klarar sig lika bra på 25 hektar granskog i Kronobergs län som tusentals hektar reservat i fjällvärlden.
Helt klart kan besöksnäringen utvecklas, men det passar inte alla. Det är ungefär lika logiskt som en bred kampanj för att spela fotboll med argumentet att Zlatan blivit rik.
Brukad skog är inget hinder för besöksnäringen och reservat är ingen garanti för pengar från densamma.
