"Glesare skog är ytterst tveksamt"

Med nuvarande stammar av klövvilt räcker inte bärriset till, skriver företrädare för Skogssällskapet. Detta är säkert en riktig slutsats, men att detta bör leda till att vi ska sträva efter glesare skogar är ytterst tveksamt, skriver skogsägaren Rune Ahlander.  

"Det mera rimligt att klövviltstammarna minskas rejält för att mångfalden i skogarna ska bli stabil vad gäller trädslag och annan växtlighet", skriver skogsägaren Rune Ahlander i en replik.
"Det mera rimligt att klövviltstammarna minskas rejält för att mångfalden i skogarna ska bli stabil vad gäller trädslag och annan växtlighet", skriver skogsägaren Rune Ahlander i en replik. FOTO: MOSTPHOTOS

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Replik på debattartikeln ”Det behövs mer bärris i skogen” i Land Skogsbruk nr 41/22.

Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef på Skogssällskapet, uppmanar landets skogsägare att skapa ljusare, glesare skogar. Detta för att gynna bärriset och därigenom i sin tur klövviltet. Hennes utgångspunkt tycks vara skogspromenader, bärplockning och jakt – inte skogsproduktion.
De anför att forskning, bekostad av Skogssällskapet, har visat att bärriset söder om Dalälven har halverats mellan åren 1953 och 2012. Att så är fallet är på intet sätt förvånande med tanke på hur glesa skogarna var för 70 år sedan. Därtill var såväl älg- som rådjursstammarna en bråkdel av dagens.
Med nuvarande stammar av klövvilt räcker inte bärriset till, skriver man. Detta är säkert en riktig slutsats, men att detta bör leda till att vi ska sträva efter glesare skogar, som producerar mera bärris, är ytterst tveksamt.
Snarare är det mera rimligt att klövviltstammarna minskas rejält för att mångfalden i skogarna ska bli stabil vad gällerträdslag och annan växtlighet. Först då finns det anledning att tro att skogsägarna i större utsträckning ska vara beredda att satsa på tallar och lövträd i sina skogar.
Märkligt nog verkar ”naturvårdarna” ännu inte har insett att viltbetet är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i våra skogar. Även satsningar på ökad produktion för större bindning av koloxid blir svår att genomföra med nuvarande betestryck.
På 1980-talet satsade skogsbruket brett på utbildning om ståndortsanpassat skogsbruk – ett skogsbruk med inriktning på att bruka marken effektivt och hänsynsfullt. Detta bland annat genom att odla de trädslag som passar på respektive ståndort. En grund för produktion och mångfald i flera plan. Dessvärre blev det inte så mycket av detta i praktiken.
Anledningen var främst de begränsningar som de överstora viltstammarna av klövvilt utgjorde. Det är en stor skamfläck i svensk skogshistoria att vi inte har lycktas klara ut detta under de närmare 50 år som problemet med överstora klövviltstammar förelegat.
Artiklar i stil med den nu kommenterade skapar vare sig klarhet eller förändring till det bättre. Dock vill jag understryka att vi givetvis ska ha både älgar och rådjur i våra skogar – men inte fler än vi kan bedriva ett skogsbruk präglat av mångfald.


Rune Ahlander
skogsägare och före detta länsjägmästare

Läs mer: "Om vi som äger skog gynnar bärris bidrar det till att minska betesskadorna"

"Hållbart att bruka skogen på rätt sätt"