Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det är bra att Länsstyrelsen tar granbarkborrens angrepp i naturreservaten på allvar, men tyvärr syn inte detta ute i de angripna reservaten runt om i landet. Där ökar angreppen och spridningen till kringliggande skogsfastigheter är uppenbar, vilket drabbar många enskilda skogsägare hårt i deras kamp mot granbarkborren.
Det är knappast den utvecklingen Sveriges skattebetalare hade förväntat sig av skötsel av värdefulla biotoper. Swedberg försöker förklara att skötseln av reservaten är annorlunda än produktionsskogar och det är ju inget nytt. Vi vet redan att skötseln av naturreservaten är annorlunda mot vad man begär av enskilda skogsägare när det gäller granbarkborren, och det är just det som är problemet och som gör att reservaten blir yngelrum för ökande granbarkborreangrepp, som sedan drabbar grannfastigheter.
Problemet är just att staten, regeringen och länsstyrelserna jobbar efter gamla riktlinjer och krav, vilket ger stora angrepp och att skogen faktiskt står och dör i reservaten. Här borde regeringen ha agerat med större kraft och sett över regelverk och mer aktivt bekämpat granbarkborrens framfart i landets reservat. Att länsstyrelserna har inventerat och åtgärdat några av sina reservat är ju långt ifrån tillräckligt.
Två av de reservat som Länsstyrelsen i Västra Götaland tydligen har hoppat över, eller missat, ligger i Mariestad, nämligen Hästhagen och Onsö. Dit har vi nu bjudit Länsstyrelsen för att på plats se hur man har "lyckats” med att bekämpa granbarkborren i reservaten. Det är bra att Länsstyrelsen har tackat ja till inbjudan.
På dessa reservat är skötseln bristfällig och där är både vindfällen och den stående skogen hårt angripen av granbarkborre. De nedblåsta träden medför, utöver yngelplats för granbarkborre, dessutom att stigar och vandringsleder är obrukbara. Det arbete och skötsel som tidigare skogsägare i generationer har gjort i områdena, och som har skapat dessa höga naturvärden, håller just nu på att gå förlorade. Denna brist på skötsel har gjort att de ursprungliga naturvärdena nu hotas.
Att Sven Swedberg försöker förminska problemen och menar att reservaten inte är mer än någon procent av granbeståndet i Västra Götalands län är anmärkningsvärt. Då borde det väl heller inte vara så svårt för Länsstyrelsen att faktiskt hinna sköta om sina reservat? Att angreppen skulle minska i reservaten är inte så konstigt, för när granskogen i reservaten är död minskar med automatik angreppen av granbarkborren just där. Men det hindrar inte granbarkborren från att då fortsätta över på grannfastighetens granskog.
Självklart måste staten, regeringen och länsstyrelserna ta ett mycket större ansvar för att granbarkborren verkligen bekämpas i reservaten. Lika självklart borde statliga reservat vara ett föredöme i skötsel och bekämpning av granbarkborrar och inte en yngelplats för nya granbarkborrar.
Det är bra att Länsstyrelsen svarar på debattartiklar om statens ansvar, även om man kan tycka att tiden och kraften istället borde ha lagts på en ökad bekämpning av granbarkborren i reservaten. Vi hälsar Länsstyrelsen i Västra Götaland välkommen ut till reservaten Hästhagen och Onsö i Mariestads kommun, för att på plats se hur verkningsfullt barkborrebekämpningen har skötts hittills.
Om staten ska äga reservat så ska man också sköta om dem.
kommunstyrelse ordförande, Mariestad
riksdagsledamot, Skaraborg