Att kombinera stor viltrikedom med ett professionellt skogsbruk fungerar utmärkt, enligt Carl-Fredrik Hamilton, VD på Boo egendom. Godsets skog har låga betesskadorna, trots starka stammar av bland annat älg och dovhjort. Men det krävs planering.
Vi ser gott om dovhjortar och rådjur när vi tar en biltur på Boo egendoms ägor i södra Närke en råkall höstdag. Vinden viner och djuren är skygga. De ilar iväg när vi kommer körande.
- Vilt ger en möjlighet att bidra med extra pengar till företaget, säger vd Carl-Fredrik Hamilton och berättar att 650 jägare besöker godset varje säsong.
Han är den 12:e generationen i ägarfamiljen bakom Boo egendom som består av 15 000 hektar mark, varav 11 600 är produktiv skog och 800 åkermark. Egendomen är ett fideikommiss från 1735.
Här vägs jakt, skog och jordbruk samman i en viltbruksplan.
- Vi använder oss av internöverföring. Om det blir stora viltskador får viltförvaltningsdelen betala till lantbruket. Det blir ett incitament för de viltansvariga att hålla nere skadorna, säger Carl-Fredrik Hamilton.
Det har dock aldrig varit aktuellt att föra över pengar till skogsdelen, eftersom skadorna är låga. Inventeringarna visar på 2,7 procent färska skador och ambitionen för virkesproduktionen är hög.
Målet är att producera tall till snickerikvalitet och gran till konstruktionsvirke. Tallmarkerna ska förbli tallmarker, och då gäller det att tänka till så att inte alla småplantor blir älgfoder.
- Vi använder framför allt självföryngring med fröträd för att få upp många tallstammar. Den metoden har vi använt sedan 1980-talet, säger Carl-Fredrik Hamilton.
I de täta föryngringarna kan viltet hitta föda samtidigt som tillräckligt många tallplantor klarar sig oskadda. Röjning görs med försiktighet för att inte bjuda in älgarna för mycket i beståndet.
- Vi röjer först en enkelställning vid 1-2 meters höjd. Sedan en andra röjning vid 5-6 meters älgsäker höjd, säger skogvaktare Ingemar Karlsson, som berättar att man sparar lövträd som asp och sälj.
De senaste årens milda vintrar har bidragit till den låga skadenivån, eftersom älgarnas viktiga senvinterföda bärris har varit lättåtkomlig. Men om det blir mer snö i vinter kan skadorna öka.
- Älgen är lite lat har vi konstaterat. Den sparkar inte fram bärriset ur snön. Då käkar den hellre tall, säger Ingemar Karlsson.
Under vintern utfodras viltet på Boo egendom med ensilage. Runt balarna samlas älgar, hjortar, rådjur och vildsvin. Alla äter, men alla får inte plats där samtidigt.
- Vi sätter aldrig ut balarna nära ungskogar. Vissa av de här djuren står en bit bort och väntar på sin tur. Finns det då tallskott inom räckhåll kan de inte låta bli att äta dem, säger Ingemar Karlsson.
De planterar inte barrträd ända ut mot åkern. I stället lämnas ibland en skärm med björk för att hjälpa lantbruket.
- När dovhjortarna går ut mot åkern hittar de alltid något att äta i björkskogen. Det avlastar åkern, säger Carl-Fredrik Hamilton.
FAKTA: Boo egendom AB
Skog: Omsättning 70 procent.
Jordbruk: Omsättning 15 procent.
Jakt: Omsättning 10 procent.
Fastigheter: Omsättning 10 procent.
Viltstammar: Omsättning 5 procent.
Cirka 6-8 älgar på 1000 hektar. Årligen skjuts cirka 30 älgar, varav hälften kalv.
