Utanför Gamleby påbörjas i sommar ett storskaligt försök att bevattna åkrar med vatten från Östersjön. Genom att pumpa upp vatten med höga halter av gödningsämnen från botten kan miljön i Dynestadviken förbättras samtidigt som skördarna ökar.
– Det känns givetvis jätteroligt, men jag visste att det skulle gå bra eftersom det är en klockren idé och vi använder oss egentligen bara av befintlig teknik på ett nytt sätt, säger Dennis Wiström, kommunagronom i Västervik och ansvarig för projektet.
Hittills har man bevattnat cirka 50 hektar åkermark, men nu går grävmaskinerna åter för fullt och ny utrustning köps in. Till sommaren ska 265 hektar åkermark bevattnas med östersjövatten. Dennis Wiströms förhoppning är att projektet ska vara en del av att både rädda Östersjön och säkra den lokala livsmedelsproduktionen.
– Det innebär ett lite nytt sätt att tänka. Vi ser inte bara gödningen i Östersjön som ett problem utan också som en tillgång.
Dynestadviken är i dag en döende vik med låga syrehalter och höga halter av gödningsämnen. Samtidigt ligger den intill åkermark som är i behov av både bevattning och gödning.
– När viken kollapsade 2011 blev den helt gul och luktade ruttet ägg. Då började vi fråga oss vad den innehöll och hur vi skulle kunna använda detta?
Salthalten i Dynestadviken ligger endast på cirka 4 promille och dessutom innehåller viken höga koncentrationer av både kväve och fosfor. Dennis Wiströms förslag blev därför att de skulle prova att pumpa upp det syrefattiga och övergödda östersjövattnet och sprida ut det på åkermarken.
En av de farhågor som tidigare funnits med att bevattna med östersjövatten är att salthalten ska ha negativ inverkan på jorden eftersom natriumet kan leda till en aggregatförsämring av lerjorden, dessutom kan klorid bli giftigt i för höga koncentrationer.
– Hittills har vi inte sett detta, men vi följer de här parametrarna noga då det finns en liten risk att koncentrationen ökar med tiden.
Eftersom viken är en del av Östersjön finns det ingen begräsning för hur mycket vatten som får pumpas upp.
– Däremot tror vi att 750 000 kubik innebär en kritisk punkt. När vi pumpat upp så mycket vatten borde vi även ha avlägsnat 15 000 kilo kväve och 1 500 kilo fosfor vilket borde innebära att Dynestadviken åter skulle vara en levande vik.
Bevattningsprojektet sker genom ett samarbete mellan Västerviks kommun, SLU och bröderna Jonsson på Ogestad Egendom. Kommunen står för en stor del av pengarna, SLU bidrar med forskning och experiment för att se hur grödorna påverkas av bevattningen och bröderna Jonsson bidrar med åkermark och arbete samt ungefär hälften av investeringen i den nya bevattningsanläggningen.
– Det har kostat en del, men man måste fråga sig vad det hade kostat att utföra en annan åtgärd? Om vi i stället skulle muddra sjön så skulle det kosta någonstans mellan 5 000-10 000 kronor per upphämtat kilo, säger Dennis Wiström.
