Hur länge orkar bonden dansa efter politikernas pipa?
Återigen förändras jordbrukspolitiken och lantbrukaren förväntas dansa efter politikernas pipa. Men hur länge orkar de det, frågar Sara Adlers i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det är tid för årets SAM-ansökan, ”samordnad ansökan om jordbrukarstöd” som är minst sagt betydelsefulla för många företag. Eftersom jordbrukspolitiken i år har förnyats har också delar av SAM-ansökan ändrats. Förändringar som ställer krav på att lantbrukaren anpassar sig och sin planering till de nya stöden.
Lantbruksföretag kännetecknas av långsiktig planering med exempelvis avräkningstider, växtföljder och avelsplanering. Det är i princip omöjligt att från ett år till ett annat ställa om produktionen så den är anpassad efter en ny politik. Men lantbrukaren har inte något annat val än att anpassa produktionen till stödens utformning. Annars påverkas omfattningen av stöden.
Det finns två sidor av samma mynt och stödens förändringar medför inte enbart problem, de har på flera sätt utvecklats positivt för många lantbrukare. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur bra det generellt är med så kortsiktiga förändringar. Hur komplicerade regler och ständiga anpassningar till ny politik långsiktigt kan påverka en lantbrukares motivation.
Med vårkänslor i kroppen känns hösten långt borta. Men förr eller senare kommer hösten och den ser dessvärre tuff ut för många lantbrukare runt om i landet. De ettåriga stöden, som inkluderar ekologisk produktion, precisionsjordbruk, minskat kväveläckage och kolinlagring, ska betalas ut allra sist. De är för övrigt stöd som innebär ökade kostnader för lantbrukaren, eftersom fler arbetsmoment och mer tid kommer att krävas. Rent krasst innebär det att de som anstränger sig mest för att bidra till klimat- och miljönytta, får sina utbetalningar allra sist.
Att behöva täcka upp för de ökade kostnaderna som de ettåriga stöden innebär, leder troligen till en ökad ekonomisk press för många lantbrukare.
Samtidigt läser jag hur Jordbruksverket har avsatt 3,5 miljoner kronor till ett projekt där lantbrukarnas psykiska hälsa ska kartläggas. Projektet ska drivas av forskare från SLU och är tänkt att ingå i Jordbruksverkets arbetsmiljöstrategi. En kartläggning av den psykiska hälsan är i sig väldigt positivt, men frågan är om vi kan förvänta oss något annat resultat än att den blir allt sämre. Skenande priser för el, bränsle, växtskydd och andra insatsmedel bidrar inte till ett inre lugn. Den ekonomiska stress som många lantbrukare idag utsätts för leder ofrånkomligt till ett sämre mående. Det är en hårfin balans att driva lönsamma företag och samtidigt anpassa sig till den kortsiktiga politiken. Återigen känns det som att lantbrukaren bara förväntas dansa efter politikers pipa. Jag ställer mig frågan - hur länge orkar de dansa?
Sara Adlers
red@landlantbruk.se