Det är bättre att försöka finna frivilliga och långsiktigt hållbara överenskommelser med markägarna. Att välja konfrontation eller försöka utesluta dem i tillståndsprocessen leder inte till framgång, anser debattörerna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige upplever nu de högsta energipriserna någonsin. Samtidigt planeras tillförseln av elenergi från norra Sverige till de södra delarna av landet att öka kraftigt genom stora kraftledningsprojekt. Mycket av den nya överförda elenergin kommer att exporteras, förra året exporterades till våra grannländer omkring 25 TWh, i storleksordningen vad alla vindkraftverk producerar.
För att öka kapaciteten i överföringen av elenergi från Norrland till de södra delarna av Sverige kommer Svenska kraftnät att förstärka elnätet. Detta projekt kallas NordSyd-projektet. Dagens nät kan överföra från elområde SE2 i Norrland till SE3 i Mellansverige effekten 7 300 MW. Efter utbyggnaden skall överföringen klara mer än 10 000 MW. En uppfattning om storleksordningen fås om man jämför effekten från Ringhals reaktor 3 i normal drift, vilket är 1 063 MW.
Svenska kraftnät och kraftbolagen väljer idag av vinstmotiv föråldrad teknik med luftledningar som har stort markintrång. Det innebär ett hot mot Sveriges framtida livsmedels- och skogsproduktion eftersom det uppenbart strider både mot regeringens livsmedelsstrategi och den nationella skogsstrategin.
Förstärkningen av elnätet till södra Sverige utföras snabbare med investering i modern marksnål likströmsteknik med markkablar jämfört med att använda luftledningar. Ännu snabbare stärks elleveranserna om likströmskabeln förläggs till havs, eftersom projekttiden då förkortas avsevärt enligt utländska erfarenheter.
I Sverige finns en avancerad exportindustri inom elkraftteknik som kan leverera den senaste tekniken inom elkraftöverföring, som högspänd likspänning med spänningsstyva omriktare (HVDC-VS). I Sverige finns också företag som kan leverera nyutvecklade kablar för förläggning både till lands och till havs. Fördelen för denna industri av att ha referensanläggningar i Sverige kan inte underskattas. Det är därför svårt att förstå ur ett industripolitiskt perspektiv varför inte organisationer som Svenska kraftnät och Vattenfall förespråkar modern teknik när kunskapen finns på nära håll?
LRF, Mellanskog och Norra Skog har i dialog med riksdagsledamöter, regionala företrädare från regionförbund och länsstyrelser krävt att det genomförs en bättre genomlysning av de totala samhällsekonomiska effekterna av planerade kraftledningsprojekt.
Utbyggnader av elnätet borde ske på jämbördiga villkor. Så sker inte när enskilda mark- och skogsägare ställs mot Svenska kraftnät och stora kraftbolag. Vi kan konstatera att kostnaden för att göra markintrång hos enskilda lant- och skogsbrukare är låg, eftersom exploatörerna väljer att rata den modernare dyrare tekniken som innebär mindre intrång.
I andra länder, exempelvis Storbritannien, förhandlar kraftbolagen i större omfattning med markägarna och försöker hitta lösningar som båda parter kan acceptera. I Storbritannien finns också möjligheten att kraftbolaget arrenderar marken och betalar ett årligt arrende.
Svenska kraftnät och elkraftföretagen försöker nu ytterligare förstärka sin förhandlingsposition gentemot de enskilda markägarna. De framför krav på snabbare processer och "carte blanche" för att kunna utnyttja ålderdomlig teknik med luftledningar. Vi hoppas att inte regering, riksdag och myndigheter accepterar dessa partsinlagor rakt av. Det skulle innebära en urholkning av äganderätten till mark.
Vi anser att Svenska kraftnät och kraftbolagen istället på ett tidigt stadium i dessa stora kraftledningsprojekt skulle initiera en dialog med berörda. I denna dialog skulle alla aktuella parter; Svenska kraftnät, kraftbolag, tillståndsmyndigheter, länsstyrelse, kommuner, fastighetsägare och deras organisationer kunna mötas och försöka hitta bra lösningar.
Alla inser att elenergi måste kunna överföras från produktionsplats till kund. Men det är bättre att försöka finna frivilliga och långsiktigt hållbara överenskommelser med oss markägare. Att välja konfrontation eller försöka utesluta oss i tillståndsprocessen leder inte till framgång.
Joakim Borgs, LRFs riksförbundsstyrelse
Anita Boman Daniels, LRF Dalarna
Patrik Ohlsson, LRF Värmland
Per Willén, LRF Örebro
Gunilla Kjellsson, LRF Västernorrland
Lotta Zetterlund, LRF Gävleborg
Per Pettersson, LRF Mälardalen
Karin Perers, Mellanskog
Stig Högberg, Norra Skog
Jonny Hylander, professor emeritus inom elektroteknik
