Drygt en procent av granarna i Västra Götalands län finns i naturreservat, medan den överväldigande mängden granar växer i produktionsskogar. Det är de senare som utgör grogrunden för nya stora barkborreangrepp när nästa värmebölja eller storm slår till, skriver naturvårdsdirektör Sven Swedberg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I en debattartikel i Land Skogsbruk påstår Johan Abrahamsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Mariestads kommun, och riksdagsledamoten Sten Bergheden (M) att stora områden som är naturreservat idag lämnas vind för våg. De menar också att denna avsaknad av skötsel lett till att åtskilliga privata skogsägare har fått se sina skogar bli angripna av granbarkborrar. De menar vidare att Länsstyrelsen och staten ska följa Skogsstyrelsens rekommendationer om vad man ska göra för att minimera spridningen av granbarkborrar.
Länsstyrelsen tar givetvis de stora angreppen av granbarkborre i södra Sverige på stort allvar och deltar också aktivt i samverkansprojektet ”Stoppa borrarna” tillsammans med Skogsstyrelsen, skogsföretag och andra organisationer. Länsstyrelsen arbetar precis lika självklart efter de riktlinjer som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har tagit fram.
Men Länsstyrelsens ansvar för skötseln av ett naturreservat är inte detsamma som det ansvar markägare har för skötsel av produktionsskog. I produktionsskogen är syftet att producera virke och andra skogsråvaror. Skötseln är således anpassad till att förhindra att träd dör till följd av bland annat insektsangrepp. Det är uppenbart att det är denna grundsyn som präglar Johan Abrahamsson och Sten Berghedens kritik mot skötseln av naturreservat.
I naturreservaten gäller ett annat regelverk och andra målsättningar. Där är istället det övergripande syftet att bevara och utveckla naturvärden och biologisk mångfald. I det sammanhanget är insektsangrepp en naturlig del av skogsekosystemet och den döda veden som skapas en av naturskogens viktigaste livsmiljöer. Cirka 2000 av skogens djur- och växtarter är idag rödlistade och av dessa är hela 40 procent beroende av död ved som livsmiljö.
I motsats till vad Johan Abrahamsson och Sten Bergheden påstår har dock Länsstyrelsen arbetat intensivt med både inventering av angrepp och åtgärder, där det är tillåtet och motiverat, i många av länets naturreservat. I många fall i direkt samverkan med angränsande privata skogsägare.
Länsstyrelsen har de senaste två åren regelbundet inventerat och dokumenterat barkborreangrepp i 80–100 naturreservat i Västra Götalands län. Vi har utfört åtgärder som till exempel uttag eller barkning av färska vindfällen, fällning och fräsning av angripna träd eller tidigarelagd avverkning av angripna granbestånd i ett 20-tal av reservaten. Men Länsstyrelsen avverkar inte gran när det strider mot syftet med naturreservatet, eller där åtgärder inte bedöms göra någon nytta för att bekämpa granbarkborren.
Naturreservatens skuld i att sprida granbarkborrar till produktionsskogar lyfts då och då i debatten, så också av Johan Abrahamsson och Sten Bergheden. Men ett påstående blir inte mer sant bara för att det upprepas. Det finns naturligtvis fall i länet där barkborreangrepp i naturreservat har bidragit till angrepp i angränsande produktionsskog. På motsvarande sätt finns det exempel på angrepp av granbarkborre i produktionsskog som bidragit till angrepp i naturreservat. Vi försöker ha en öppen dialog med privata skogsägare som anser sig drabbade. Hittills har vi dock haft få sådana ärenden i länet.
I debatten om naturreservatens inverkan på spridningen av granbarkborre är det på sin plats att påminna om att endast drygt en procent av länets granar återfinns i naturreservat. Den överväldigande mängden granar växer i produktionsskogar – stora områden med enbart gran som utgör grogrunden för nya stora barkborreangrepp när nästa värmebölja eller storm slår till.
Sven Swedberg,
Naturvårdsdirektör, Länsstyrelsen Västra Götaland
