Jämställ bondens arbete med miljömålen
Om politiken börjar värdera de viktiga gröna näringarna som de förtjänar, ska det synas i en balans. Dessutom måste hot mot jordbrukare tas på mycket större allvar, skriver Magnus Oscarsson (KD).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Utan att någon säger stopp kommer byråkratin för svenska jordbrukare att fortsätta växa. Den utvecklingen måste vända!
En lantbrukare samlar och mellanlagrar de stenbumlingar som påträffas i åkern. Hanteringen är helt som den brukar vara, kampen mot stenen i jorden har förts i hundratals år. Att finna en slutlig plats för stenarna kanske tar sin tid. Men numera väntar, om stenarna råkar stanna ett år på en plats, krav på dispensansökan och avgift på minst 2900 kronor för att återigen flytta stenarna. Det är häpnadsväckande och mycket oroande hur långt det faktiskt har gått.
I det aktuella fallet med stenhögen i Småland är det biotopskyddet som spökar. Med biotopskydd är förhoppningen att främja hotade arter och uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen.
Men målsättningarna i miljökvalitetsmålen är satta på ett sätt som är omöjliga att nå. Idag klarar vi efter 21 års ansträngning att nå ett av sexton miljömål. Uppfyllelsen av miljömålen står helt oberoende och överordnade alla andra samhällsmål. Det tycker vi är fel, vi vill istället jämställa de samhällsmål som kommer till uttryck i livsmedelsstrategin, att producera livsmedel är lika viktigt som miljömålen.
Det svenska jordbruket är det mest ambitiösa i världen när det gäller bland annat miljö och djurskydd. Det är viktigt, men regelbördan är för betungande och måste minska. Vi lägger därför fram flera förslag till riksdagen hur Sveriges jordbrukare kan få nya arbetsvillkor.
Till att börja så accepterar inte vi att jordbruket betecknas som en miljöfarlig verksamhet. Det är illavarslande att regeringen inte vill ändra ordalydelsen i Miljöbalken, trots flera påstötningar.
Myndigheter ska i utformningen av regler och förordningar ha ett främjandeuppdrag gentemot de gröna näringarna. Det kan en regering göra som vill företagen väl, påverka i sina regleringsbrev som styr myndigheterna.
Myndigheters regelkontroll upplevs många gånger som inriktad på att stjälpa istället för att hjälpa jordbruksföretaget. Kontrollen av regelefterlevnaden ska förenklas utifrån tysk modell, där en instans står för kontrollen i stället för att kommun och andra myndigheter utövar tillsyn över samma regel. Idag kan en jordbrukare få besök av mängder olika typer av inspektörer som ska inspektera verksamheten vid olika tillfällen.
Sveriges tolkning av Artskyddsförordningen är också något som måste förändras. Istället för att en hittad skalbagge, svamp eller fågel aktiverar biotopskydd och avhänder markägaren all rådighet över platsen, bör skyddet fokuseras på arten som helhet istället för individer. Då ligger vi i linje med det ursprungliga EU-direktivet, utan svensk övertolkning.
Relationen mellan politikens mål och de som brukar jorden är obalanserad. Jordbrukaren är chanslös inför Miljödepartementets ambitioner. Om politiken börjar värdera de viktiga gröna näringarna som de förtjänar, ska det synas i en balans. Till det behövs en ny regering.
Dessutom måste hot mot jordbrukare från djurrättsterrorister tas på mycket större allvar och systematiskt bekämpas.
Magnus Oscarsson (KD),
Riksdagsledamot och jordbrukspolitisk talesperson